Slutreplik:
Slutreplik på Björn Wennmans replik ”Mindre intressant hur det ser ut i södra Sverige” i Piteå-Tidningen den 15 maj.
När det gäller lokaliseringen av Piteås framtida station anser Björn Wennman att det är irrelevant när vi använder oss av nästan 20 år gamla erfarenheter av externa stationer i Mellansverige. Det är emellertid så att nästan alla externa stationer i Sverige kom till åren runt millennieskiftet och utvärderades nära därefter och det är där det främsta kunskapsunderlaget finns. Det kan konstateras att nackdelarna med externa resecentra fortfarande är desamma efter 20 år.
Givetvis fortsätter arbetet med att följa effekterna av dessa stationsplaceringar. Kiruna är det enda nordsvenska exemplet på en ny station som placerats långt från stadscentrum. Det är ett illa fungerande provisorium och beslut har nyligen fattats om en centralare stationslokalisering.
Norrbotniabanans styrka är att den blir till nytta för både person- och godstrafiken. Det är det stora sammanlagda trafikunderlaget som motiverar den påkostade infrastruktursatsningen. Det finns gott om exempel på väl fungerande enkelspåriga järnvägar med en blandning av person- och godstrafik. Det viktiga är att det finns gott om mötesstationer och att antalet tåg blir rimligt i förhållande till bankapaciteten.
Elisabeth Sinclair, projektledare för Norrbotniabanegruppen
Mats Améen, senior trafikkonsult Trivector, f d chefsstrateg på Skånetrafiken