Det är de väl värda, eller hur? De har ju sådant ansvar. På deras axlar vilar så många bördor. De ligger sömnlösa så många nätter för att lösa problem. Ärligt talat, hur många har en sådan bild av våra kommunalråd? Nej, vi får titta i en helt annan ände av lönegapet för att hitta personer med tyngande ansvar, dagliga bördor och sömnlösa nätter.
Sjukvårdaren, som ansvarar för människors liv, allra helst nu under pandemin. Som kämpar, svettas och stressar för att våra nära och kära ska klara livhanken. Personalen på äldreboendet, som vårdar våra äldre, ger dem trygghet och mening i tillvaron. Läraren, som tillhandahåller våra barn kunskaper, strävar efter att ge dem en stabil grund att bygga sina liv på och lär dem att vi alla är lika och jämlika. Med krympande resurser, allt färre kollegor och ofta ålderstigna hjälpmedel ska dessa personer hålla vårt samhälles hjul rullande. De basala funktionerna som ser till att vi är friska, trygga och utbildade. Dessa hjältar som axlar tunga ansvar förtjänar, om några, en lön på 74 058 kronor per månad, har dock oftast någonstans omkring tredjedelen.
Och hur står det till med deras egen trygghet? Om de gör ett fel eller begår ett misstag får det konsekvenser. Reprimander, varningar och därefter avsked. På grått papper, utan klausuler om extra månadslöner eller fallskärmar. Inga fina pensionsavtal. Att finna nytt jobb är svårt, då enskilda malörer väger tyngre än lång utbildning och trogen tjänst. Som politiker kan du begå ideliga misstag, agera oansvarigt och felaktigt samt hantera stora budgetar vårdslöst. Påföljden? Att bli ombedd att säga upp dig, få två och en halv årslön i avgångsvederlag, fina vitsord och därefter erbjudande om en ny topptjänst, ibland med ännu högre lön.
Är detta rimligt? Är detta förnuftigt? Är detta sunt? Ska vi bedömas och belönas efter meriter och arbetsinsatser eller efter titel och åsikter? Jag vet vilkas lön jag vill att mina skattepengar ska bekosta – er, som bär riktigt ansvar på era axlar, som presterar.