Folk som funderar över färdmålet kan kanske hitta förebilder, positiva eller negativa. När Västkustbanan byggdes om lades järnvägsstationen i Landskrona utanför stan. Kommunen lär ha ordnat med gratisbussar på en ny linje mellan centrum och stationen. I Laholm hamnade stationen en bit väster om stan; stationsbyggnaden kallas i folkmun ”Det lilla huset på prärien”. Den nya tågstationen i Söderhamn ger en bild av utanförskap. I Östersund lär ingen numera klaga över att järnvägen en gång i tiden drogs längs Storsjöns strand med Frösön och Oviksfjällen som bakgrund.
Stationsplaceringen i Piteå är knappast nån politisk fråga. Man blir inte lockad av tröttsamt partipolitiskt gnat om lösningen. Det här handlar inte om politik utan om "Common Sense" and "No Bravado", som engelsmännen säger.
Själv tänker jag att en resecentral bör ligga nära mitten av en tätort. Som i Stockholm, Göteborg, Malmö och Uppsala. Som i Norrköping Linköping, Västerås, Örebro och Karlstad. Som i Köpenhamn, Helsingfors och Oslo. Som i Boden och Luleå.