Det har nu gått 2,5 år sedan riksdagen fattade det historiska beslutet om en nationell livsmedelsstrategi med målet ökad produktion av mat. Men kräftgången fortsätter.
I Norrbotten dominerar mjölk- och nötköttsproduktion. Mjölkbönderna är den ekonomiska ryggraden som upprätthåller infrastrukturen, avgörande för att även andra aktörer ska kunna verka på landsbygden.
Alarmerande nog fortsätter den negativa trenden. Antalet mjölkföretag har halverats på tio år och uppgår nu endast till cirka 70. Invägningen av mjölk har minskat med en femtedel. Från mjölkföretagen kommer också en stor del av nötköttet i länet, vilket gör att även den sektorn påverkas. Åkerarealen har under samma tid minskat med uppemot en tiondel.
Antalet kor har också gått ned, och vi liksom forskare känner oro för att den biologiska mångfalden ska försvinna. Vissa insekter och växter kräver betade marker för att överleva, men när lantbrukarna blir färre växer landskapen igen. I dag tycks allt mätas i stapeldiagram över koldioxidutsläpp och få har förmåga att se till helheten.
Svensk matproduktion är den mest hållbara i världen. Vår mat är mycket mer klimatsmart än genomsnittet såväl globalt som inom EU. Vi har en djuromsorg i världsklass och lägst antibiotikaanvändning inom EU. Mjölkbönderna är motorn på landsbygden och varje bonde skapar i genomsnitt sju jobb, då man oftast köper lokala tjänster. Det klokaste man kan göra är att i första hand välja lokal mat, i andra hand svensk, oavsett om det är grönt eller kött. Och det är precis vad Region Norrbotten och länsstyrelsen kommit fram till i vår egen regionala livsmedelsstrategi Nära Mat.
Men det börjar bli mer än bråttom om inte världens mest hållbara jordbruk snart ska vara ett minne blott.
Nedmonteringen har pågått länge och de styrande varken ser eller hör blåljusen och sirenerna, eller än värre – bryr sig. Ett hopp tändes när det i Januariavtalet utlovades ett kraftfullt bondepaket. Men när handlingsplanen för den nationella livsmedelsstrategin presenterades blev den istället en stor besvikelse. Budgeten är en halvering av dagens och det förslag som Tillväxtverket och Jordbruksverket hade lämnat. Och ännu inget som i dag ger bonden stärkt konkurrenskraft.
Det finns absolut positiva inslag, som till exempel fokus på regelförenklingar. Forskning och utveckling är givetvis också av största vikt för att stå rustad i framtiden. Men vem ska nyttja innovationerna? Så många bönder lär inte finnas kvar om utvecklingen tillåts fortgå.