Striden blev då mellan Olov Wiklund, kommunalråd i Piteå Landskommun, som ville att etableringen skulle göras på Haraholmen, alltså inom landskommunen och Axel Bengtsson, kommunalråd i Piteå stad som ville placera det på Piteåstads marker, vilket det nu också blev.
Det blev ett beslut som Piteborna sen bittert fick ångra, när lukterna och röken av Assi drog in över centrum. I dag skulle den marken varit värdefull för att utvidga centrum.
Lärde det beslutet oss ingenting? Med tanke på att nu tänker kommunledningen placera Norrbotniabanans resecentrum centralt nere vid Södra hamnen, för att Piteborna ska få gångavstånd till tågen? Men det väckte för mej en tanke. Hur många, som då ska börja tågpendla till jobben, bor på gångavstånd ner till Södra hamnen? Alla vi som inte bor i dess närhet, kommer då att ta bilen och parkera den där. Det innebär att biltrafiken kommer att öka inne i centrum, vilket också innebär att vi där får en ännu större luftförorening, som enligt kommunen, redan nu är ett stort problem.
Folk, som med tåg kommer till Piteå för att handla, kommer att bli beroende av att åka Taxi eller Buss om de ska till affärer utanför centrum. Det gäller också de som med tåg kommer att arbetspendla till industrierna i Piteå, för hur många av dem ligger på gångavstånd från Södra hamnen? Vad är vitsen med att kunna stiga av och på där, och för vem?
Politiker, tänk djupare, det är ni som formar framtiden för kommande generationer i kommunen.