Det ska utredas hit och dit av kommunerna i Piteå och Älvsbyn, framför allt när det gäller fritid och kultur. I Piteå tycker kultur och fritid att föräldrarna ska dra upp barnen på Lindbäcksstadion – "Vi vill främja hälsa för alla" har man kommit fram till i en så kallad ”utredning”. Detta har resulterat i att många barnfamiljer åker vidare till Kanisbacken Älvsbyn, som har ett mycket väl fungerande skidområde.
Lindbäcksstadion har haft svårt att hitta företag som vill arrendera backen och fiket och har nu fått göra detta själva – vilket har gått fantastiskt bra! De har anlitat ett proffs att anlägga backen, anställt personer till fiket som nu har fullsatt och fikat är uppskattat. Skillnaden är att kommunen ”betalar sin egen hyra” – för en arrendator tillkommer hyra och lönekostnader, vilket gör det svårare att få siffrorna att snurra, det fattar vilken företagare som helst men inte de anställda på kommun och kultur och fritid.
I Älvsbyn å andra sidan, har man Fyrkantens i särklass bästa omhändertagna längdspår (förmodligen tack vare att de har ett skidgymnasium) och i samma område den mycket väl omhändertagna skidbacken med CE's Allservice som arrendator av restaurang och service av campingen och kontakt med dess gäster. Ett fungerande barnband, 14 (!) eldplatser för tillresande att nyttja. Men nu har även Älvsbyns kommun diskuterat om försäljning av hela anläggningen, det vill säga gärna att en köpare står för hela balunsen. Vad tror ni det kommer kosta framöver att nyttja spår, skidbacke och camping då? Det ska ”utredas” hur länge då?
Med risk att CE's Allservice hittar något annat att driva vintertid där de uppskattas mer. Och hur görs dessa utredningar? Inte en enda gång har jag sett en kommunanställd komma till Kanis för att kolla vad gästerna tycker. Vilka är det som kommer dit? Jo, familjer från hela Fyrkanten som köper liftkort, campar, köper mat på Ica och Coop, nyttjar byns restauranger och affärer – det kan ni inte räkna in i intäkter från Kanisområdet, men väl pengar till byn och dess företagare = mer skattepengar till kommunen.
Något annat som Piteå och Älvsbyns kommun verkar ha gemensamt är att de tror att de kommunicerar, medan de möjligtvis, informerar. Kommunikation sker alltid åt två håll, inte åt ett. Dessutom i kommunikation innebär det att man även lyssnar, lär och tar in för att ta lämpliga beslut som rör kommunen, i detta fall kultur och fritid. Exemplen kan göras många men tillbaka till tankevurpan om att föräldrarna ska ”dra upp sina barn” i backen i Lindbäcksstadion – vem kommunicerade ni med då?
Sen är det inte heller universitetsnivå i utbildning att förstå att ett fungerande kultur- och fritidsliv är nummer ett om man vill få sina kommuner att växa med fler inflyttade. Vilket borde gynna både Piteå och Älvsbyn som ligger mellan tre stora industrisatsningar i Skellefteå, Boden och Luleå. Låt folket bo och leva här, jobba i grannkommunerna!
Vi skulle kunna lägga till alla diskussioner kring fritidsgårdarnas vara eller icke vara men nu finns nog inte mycket mer plats för denna insändare.