Gruppen 80 år och äldre kommer att öka med nästan 50 procent fram till 2031 enligt SKR (Sveriges kommuner och regioner) Ett inte alltför otroligt scenario är ett ökat behov av hemtjänst och senare äldreboende (säbo), även om många klarar sig själva långt upp i åren, kanske med hjälp av anhöriga som stöttar när behov finns.
Enligt beräkningar behöver man i Sverige öka antalet anställda i äldreomsorgen med 31 procent. 58 500 personer skulle således behöva anställas. Samtidigt väntas stora pensionsavgångar, vilket gör att den verkliga siffran blir 111 000 personer fram till 2031. Med de stora pensionsavgångarna gör man en enorm förlust. Här tänker jag inte enbart på antalet personer som försvinner ”från golvet” utan även all den kompetens som förloras.
I SKR-rapporten framgår att endast 52 procent av undersköterskorna i Sverige arbetar heltid. Om det är av fri vilja eller om tjänsterna är på lägre procent vet jag inte då jag inte läst hela rapporten. Om det är av fri vilja skulle man då kunna tänka sig att det är symtom på för hög arbetsbelastning? Man orkar helt enkel inte arbeta mera.
Piteå kommun är ett verkligt föredöme i frågan om tjänstgöringsgrad – här anställs man på 100 procent i vård och omsorg. Man kan sedan välja ned sina grad av tjänstgöring om man önskar – en bra och väldigt uppskattad möjlighet.
Utredare vid SKR menar att det finns potential till att minska behovet av att nyanställa inom äldreomsorgen. Man föreslår att höja pensionsåldern med två år samt att de som arbetar deltid skulle öka sin arbetstid med tre timmar i veckan. Enligt beräkningar skulle behovet av nyanställningar då minska med 100 000 personer. Varför höja pensionsåldern – om det vore bra arbetsmiljö skulle fler kanske vilja/orka arbeta längre. Varför straffa de som inte orkar mer? Tänk på att många arbetat länge och slitit ut sig.
Genom att höja pensionsåldern skjuter man problemet framför sig. Det behövs bra incitament för att få personer att välja vårdyrket. Där är naturligtvis en bra lön, bra arbetsvillkor, en viktig faktor. Med bra arbetsvillkor menar jag på goda scheman som ger tid för återhämtning, scheman som gör att man hinner umgås med familj och vänner, tillräckligt med personal för att känna att man gjort ett bra jobb när man går hem för dagen. Hur ska vi få unga att välja vårdyrket om de bara får höra hur dåligt det är? Om vi inte gör något nu kommer vården och i synnerhet äldreomsorgen bara bli ett genomgångsjobb, i väntan på något bättre. Hur ska man då kunna upprätthålla kompetens och leverera en god och säker vård?
När jag tänker på äldreomsorgen i Piteå hur ser siffrorna ut? Om man bryter ned statistiken för demografin, hur många äldre blir vi i Piteå fram till 2031? Hur stort är anställningsbehovet? Kan vi försöka hitta svaret på hur vi gör arbetet i äldreomsorgen attraktivt? Kanske en ”brainstorming” ihop, tjänstemän, politiker, de som jobbar och faktiskt trivs i yrket – trots att villkoren kunde vara bättre. Högre lön är inte allt. Villkoren måste också vara bra. Om inte kan resultatet bli att man behöver öppna börsen och betala riktigt bra för att kunna både behålla och rekrytera.
Undersköterska som funderar över framtiden