Gymnasiet går återigen ut till grundskolorna i kommunen och ”lovar runt, men håller tunt”. 28 årskurs nior, som söker till VVS- och fastighetsprogrammet som förstahandsval, blir lika lurade som de som läser årskurs ett på programmet nu. Det blir inte två val till andra året, för industrirör lägger man ner.
Man kan bara hoppas att gymnasiechefen och rektorn faktiskt har ett informationsmöte med föräldrarna till den nya klassen om orsakerna till beslutet, för ingen har velat ställa upp på ett sådant med klassen som läser VVS- och fastighetsprogrammet nu, trots fyra förfrågningar.
Hur kan det komma sig att det framför allt är på yrkesprogrammen man ska spara? Förslaget med att skapa jättegrupper i de teoretiska ämnena för yrkesprogrammen visar bara på vilken skillnad man gör på utbildningarna. Det kan inte vara alltför omöjligt att göra dessa jättegrupper på de teoretiska programmen där eleverna redan besitter färdigheter för att klara av dem, till skillnad mot yrkesprogrammen där eleverna (de flesta, inte alla) precis klarar godkänt.
Ser man något samband mellan att man låter elever i gymnasieskolan misslyckas och det skenande underskottet hos socialtjänsten (-43 miljoner)? Är det för att komma i balans med socialtjänsstens underskott skolan får spara? Eller är det för att man gör felrekryteringar till kommunchefsposter, måste betala kommunalrådsfallskärmar eller bygga om fullt fungerande gator och torg?
Ombyggnationen av Uddmansgatan är bland det mest absurda jag hört!
Man ser inte ens att de som går praktiska program ofta stannar kvar i kommunen och betalar skatt, medan de som går teoretiska flyttar från kommunen för vidareutbildning och ofta stannar kvar på sitt nya boställe.
I Luleå satsar man en stor del av skolbudgeten på yrkesprogrammen, med tanke på de industrisatsningar som görs i Norrbotten, men i Piteå blundar man för detta faktum. Att yrkeslivet ifrågasätter beslutet bryr man sig heller inte om, trots att de skriker efter den kompetens man beslutat sig för att pausa.
Det är tragiskt att kommunen bestämmer sig för att spara på vår framtid, för barnen är vår framtid. Men å andra sidan är det rätt symtomatiskt, man satsar ju absolut ingenting på våra ungdomar. Görs något för våra unga så är det antingen kyrkan eller våra större företag som ställer upp. Kanske det äntligen är dags att spara där det går att spara, på stadshuset? Men då skenar väl kostnaderna igen för att man måste anställa konsulter och projektgrupper, för att se var man kan spara….men i det långa loppet är det kanske värt det?
Pelle
Svar direkt:
Som gymnasiechef för Strömbackaskolan uppskattar jag verkligen det engagemang som finns kring vår fina skola och dess utbildningar. Utbudet av utbildning är en viktig fråga som berör många och därför känns det angeläget att svara på det som berör Strömbackaskolan.
Strömbackaskolan är unik i Sverige med attraktiva och kostsamma yrkesutbildningar, i dagsläget läser 53 procent av våra elever vid yrkesprogram och 47 procent av våra elever läser vid högskoleförberedande program. Med det ligger Piteå inte bara i topp i Norrbotten utan även i Sverige när gäller andelen elever på yrkesprogram.
Vi lovar aldrig att program, inriktningar och yrkesutgångar ska starta, det finns ingen garanti för det, det handlar om ekonomi och söktryck. Skolledning och undertecknad lovar inte platsgaranti, det har vi aldrig gjort oavsett program.
Vi tycker naturligtvis att det är jätteviktigt att eleverna alltid får veta hur det blir med inriktningar och yrkesutgångar oavsett vilket program de läser. Eleverna har fått och får veta hur det blir med inriktningsval genom studie- och yrkesvägledare och rektor. Vi har denna rutin på alla skolenheter sedan många år tillbaka. Har vårdnadshavare frågor är de välkomna att kontakta oss.
En av våra utmaningar är att yrkesprogrammen är dyrare än de högskoleförberedande programmen, vilket gör det tuffare att bekosta våra fina yrkesutbildningar och behålla bredden när prioriteringar måste göras. Samläsning i större grupper i de teoretiska ämnena vid våra yrkesutbildningar är en åtgärd för att våra resurser ska räcka till. Det handlar om samma gruppstorlekar som vi sedan många år har vid de högskoleförberedande programmen.
Jag instämmer med insändarskribenten att barn och unga är vår framtid och det är aldrig lätt när vi måste prioritera. Vi vill fortsatt kunna erbjuda våra elever utbildningar av hög kvalitet som matchar både Piteås och regionens behov. Det förs därför dialoger mellan kommunen och näringslivet för att tillsammans hitta lösningar framåt och vi har även regelbundna träffar med branscherna för att lyssna in deras behov.