Som icke intagare av alkoholhaltiga drycker får jag ofta frågan varför jag inte dricker. En del "förståsigpåare" frågar om jag avstår detta för att jag är rädd för att bli alkoholist.
Jag ställer mig då funderande: "Öh, what!" Mycket får man höra innan öronen trillar av.
Jag tycker att det är kolossalt korkat att den som inte "dricker" ständigt måste försvara sig varför man inte gör det. Helt enkelt, jag avstår alkohol för att jag vill det och för att det smakar illa, hur svårt kan det vara att fatta det och vad spelar det för roll om just jag intar sånt eller inte.
Jag ifrågasätter aldrig varför någon tar "En kall god" som ofta figurerar i sociala medier som är viktiga bilder för att visa hur trevligt de har det. Jag kan också få kommentarer som: "Vad tråkig du är", "Ta vin och tjilla" och så vidare. Löjeväckande i min bok! Det är ju betraktarens problem.
Jag behöver inte rättfärdiga mitt icke alkoholintag. När vardagens kranka blekhet infinner sig efter en fylla, då är nog kaxigheten borta. Jag behöver inte alkohol för att slappna av och anser att det är galet om man måste ha det i kroppen för att känna att det är fredag.
Jag påstår också att om man ständigt måste intaga "fredagsalkoholen", då är man ute på hal is till att bli alkoholiserad. Jag har sett prov på hur illa människor skadats av vanans makt.
Jag har det helt underbart med nykterheten och känner mig fullständigt avslappnad. Gör du det månne "dan efter" då den kranka blekheten infinner sig.