Varför försvara gangsterrappens existensberättigande?

Måndag 1 november så dömdes ytterligare en av Sveriges mest spelade rappare till ett fängelsestraff. Den här gången ett år för rån.

"Att vi inte skulle påverkas av musiken och dess texter tror jag inte en sekund på", skriver signaturen "n'Ove"

"Att vi inte skulle påverkas av musiken och dess texter tror jag inte en sekund på", skriver signaturen "n'Ove"

Foto: Mosa'ab Elshamy

Insändare2021-11-08 09:27
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Det är inte den första och långt ifrån den sista i raden av rappare med stark kriminell anknytning till de gäng som förpestar vår tillvaro. Debatten om denna genres legitimitet går vidare.

Samma dag skriver Piteå-Tidningens ledarskribent Kata Nilsson i sin ledare bland annat, jag citerar: "Många har ännu en gång börjat gasta om rappens dåliga inflytande på unga. Som att jag skulle säga att “Jag lyssnade på Larz-Kristerz häromdagen och nu bara måste jag ringa någon som har namnet Carina. Nej, det måste jag inte, för jag förstår att en låt är en låt och vad jag gör i mitt liv inte har med det att göra. Detta ständiga argument är fördummande mot lyssnarna." Slut citat.
 

Man häpnar. Att bagatellisera detta till att jämföra med Larz-Kristerz är otroligt provocerande. Att jämföra ”ringa till någon Carina” med att ”skjuta en polis” och så vidare – men snälla nån. Att vi inte skulle påverkas av musiken och dess texter tror jag inte en sekund på. Menar ledarskribenten att de som lyssnar på gangsterrapp enbart fokuserar på musiken och inte på texterna? Att våldsglorifierande texter och sexism bortser lyssnaren ifrån och inte låter sig påverkas?
 


Mediaprofilen Fanna Ndow Norrby och rapparen Gee Dixon debatterade för något år sedan kvinnohatet i sociala medier i Dixons låt ”Mina Hoes”. Låten innehåller en rad grovt sexistiska formuleringar, något som – tillsammans med romantiska skildringar av grovt våld och kriminalitet – är ganska vanligt i svensk hiphop. Ändå fortsätter en rad av grovt kriminella tilldelas olika pris inom musikbranschen och därmed ges legitimitet till texternas innehåll.
 


Vad säger polisen som kommer i kontakt med de ungdomar och barn som lyssnar på rap? Enligt dem är rapparna ofta hjältar och ses upp till av ungdomarna i de områden som beskrivs som särskilt utsatta.
 


Att förbjuda rappen med ett märkligt försvarstal skulle enligt ledarskribenten innebära att ”stryka massa gamla stora hits från spellistor" och att det är fritt vad man vill lyssna på.

Det jag då funderar över är varför våra radiokanaler valt att till exempel inte spela Ultima Thule med ett i sammanhanget stort antal spelningar på exempelvis Youtube? Det skylls på rasistiska texter, vilket man själv får bedöma. Naturligtvis är det för att Sverigedemokraterna använde sig av denna musik. Är Ultima Thules texter värre än texter om att till exempel skjuta poliser?
 

Förklara varför denna musik inte bedöms på samma sätt? Det är väl bara att byta kanal om man inte gillar den, eller hur var det nu?

Redaktörens kommentar: Ledarskribenten Kata Nilsson har erbjudits möjlighet att besvara insändaren men avböjt.