Det härrör från FN-stadgan om de mänskliga rättigheterna och är egentligen en felöversättning från engelskans dignity som betyder värdighet, "All human beings are born free and equal in dignity and rights". FN-stadgan handlar just om detta, att alla ska behandlas lika inför lagen.
Är det något parti som värnar om likabehandling är det dock just SD medan andra partier, särskilt vänsterpartier, ofta är inne på att kvotera in människor efter kön, etnicitet, ålder, hudfärg, sexuell läggning med mera, allt i strid med diskrimineringslagstiftningen som förbjuder särbehandling av dessa skäl. De accepterar inte en likabehandling som kan leda till att fördelningen mellan dessa grupper kan komma att se högst olika ut i skilda sammanhang. Den klassiska liberalismens och konservatismens synsätt att alla ska få en chans ställs här mot socialismens krav på ett jämställt slutresultat vars politiska praktik historiskt lett till välstånd om än inte jämt fördelat i det förra fallet och majoritetens fattigdom i det senare.
Feltolkningen av FN-stadgan uttryckt som allas lika värde är heller inte utan problem. Tas uttrycket på orden innebär det att brottslingen till exempel jämställs med offret vilket strider mot det allmänna rättsmedvetandet och orsakat åtskillig upprördhet vid domstolsärenden avkunnade i den riktningen.
Bland partierna använder Centerpartiet särskilt tydligt värdegrunden uttryckt som allas lika värde för att utestänga Sverigedemokraterna från inflytande trots självmotsägelsen och partiets sällan skådade olämplighet för uppgiften. I riksdagen finns bara Centerpartiet som har haft rasismen inskriven i partiprogrammet formulerat som: "den svenska folkstammens bevarande mot inblandning av mindervärdiga utländska raselement", i tid precis sammanfallande med nazismens styre i Tyskland.
Partier utvecklas och förändras förstås över tid. Gamla partier har ofta intagit mycket extrema ståndpunkter mätt med dagens mått och bör därför visa en viss försiktighet innan man sätter sig på alltför höga hästar.