Insändare: Var med och startade Berggården – ledsen hur det blivit

Jag blir så otroligt ledsen. När jag var med om att starta upp Berggården för över 30 år sedan kände jag mig glad och full av förväntan. De första åren blev precis som jag trott och hoppats på. Sedan blev vi lite färre i personalstyrkan då och då men det var ändå en bra plats för de äldre bo på och vi hade mycket tid för dom. Alla duschades minst en gång i veckan, städning och tvätt sköttes som det bara ska. 

Vi hade tid för att göra mängder med aktiviteter med dom äldre, till exempel promenader varje dag då vädret tillät, shoppa på stan och fika eller äta lunch efter önskemål. Vi åkte till Ikea i en minibuss med ett gäng ibland. Gick ofta och åt lunch på Acusticum. Minns också då vi hade mannekänguppvisning där de själva var mannekänger (mycket uppskattat av både boenden och anhöriga). Och mycket mycket mer.

Personalen fick också åka på erfarenhetsutbyte ibland på andra orter. Själv åkte jag och en kollega till Uppsala på en palliativ avdelning. Vi hade olika arbetslagsträffar i närkommunerna med mera.
Men så kom de sista åren (gick i pension 2017). Dessa år märktes att politikerna inte prioriterade äldreboenden alls. Personalstyrkan krymptes tills vi gick på knäna redan då och värre verkar det blivit trots man inte kunde tro det kunde bli det. Dator och schemaplanering tog också mycket tid av personalen och de äldre kom i kläm. Plötsligt skulle allt mer hinnas med färre personal. 
Jag har alltid sagt jag själv vill bo på Berggården om jag måste tas om hand, men om inget ändras och detta fortsätter vill ingen bo där alls. 
Politikerna och kommunen måste vakna! Ni blir själva gamla och behövande en dag, tro det eller ej. Alla äldre är värda en bra ålderdom.