Sverige ligger långt ifrån den Dominikanska republikens 60-tal men fortfarande är våld mot kvinnor ett stort problem. År av utsatthet sätter sina spår både hos de utsatta kvinnorna men även deras barn som växer upp under otrygga förhållanden. Lidandet tar inte slut i samband med att våldet eventuellt upphör – utan det fortsätter långt efteråt.
Minst en kvinna i månaden dödas i Sverige av någon anhörig. Vid flertalet tillfällen bevittnas detta av barn. Att mista en förälder – det barnet har varit rädd för under lång tid – har nu skett.
Våld mot kvinnor är en skymf mot jämställdheten i samhället. I kampen för jämställdhet är plånboken – det vill säga ett jobb – en viktig skyddsfaktor då ekonomiskt beroende är en stor riskfaktor för många kvinnor. Frihet och självbestämmande börjar i plånboken.
Våld i nära relationer löses dock inte med en åtgärd – det krävs fler. Jag uttrycker min tacksamhet för de som jobbar inom polisen, forskare, organisationer och kvinnojourer. De som jobbar med våld mot kvinnor. De arbetar i slutändan för vår frihet – precis som systrarna Mirabal slogs för sin.