Stämningen var tämligen hätsk på vindkraftsbolaget Svea Vind Offshores samrådsmöte i Munksund härom veckan. Företaget presenterade storslagna planer på att, med hjälp av oklart utländskt kapital, anlägga en stor vindkraftspark, som utgår från hjärtat av Piteå skärgård, ändå inifrån gränsen mot Bondöfjärdens naturreservat i kilen mellan Bondökallarna och Stenskär och sex mil österut i Bottenviken med 350 meter höga snurror.
Stående på Stenskärs östra strand kommer man att få böja nacken rejält bakåt för att se toppen av de närmaste av de 140 vindkraftverk som kommer att bryta horisontlinjen. Kanske inte så konstigt att företaget valt att inte presentera några VR-visualiseringar från skärgårdsöarna.
Men det är ändå inte estetiken som är huvudproblemet. De flesta av oss förstår idag att vi vaknat för sent och står inför en kritisk omställning till förnybar och hållbar energi som måste ske snabbt och där vi alla måste bidra. Vindkraft är, förutom energieffektivisering och solkraft, det särklassigt snabbaste sättet att ställa om.
Men snabbt får inte bli hafsigt och obetänksamt. Det råder klondikestämning bland bolag som står i kö för att få exploatera och kapitalisera på de ”fria” norrbottniska naturresurserna. Därför är det upp till politiker och myndigheter att värna lokala intressen och nogsamt välja vilka som släpps fram.
Bores krona blir ett sex mil brett gatlopp av 100-meters rotorklipparblad som blockerar stäckkorridoren för merpaten av de havsstäckande fåglar som i mångtusental passerar varje vår och höst. I nuläget vet vi alldeles för lite om detaljerna kring, flyghöjder, väjningsförmåga med mera under olika väderförhållanden och dygnstider, för att kunna förstå de fulla effekterna av rotorslakten. Det förekommer häckning av den skyddsvärda skräntärnan på Bondökallarna, vid gränsen för vindkraftsområdet och på Rödkallen, med flyttstråk och kanske födosökning genom Bores krona, finns en större koloni och troligen även häckning av den än mer sällsynta småtärnan. Många havsörnar och tordmular rör sig också genom området. Den bottenviksunika vikaresälen är för sin kutning beroende av flakvallarna i rörliga kustnära drivisbälten. Hur påverkas det av att vinterisen armeras ända in mot kusten med hundratals tornfundament?
Det havsområde som Bores krona nu försöker muta in gränsar i sydost mot ett större område mitt i Bottenviken, där svenska bolaget Njordr Offshore Wind AB, i projekt Omega, med norskt kapital, vill anlägga ett 80-tal 300 meterssnurror.
VR-visualiseringar antyder att de knappt kommer att synas i horisonten från Bondöudden. Energiproduktionen är lägre än för Bores krona, men motsvarar ändå nästan en kärnkraftsreaktor med sin årsproduktion på 5,4 TWh. Tidsplanen ligger ett år efter och projektet kommer knappast till stånd om Bores krona redan har mutats in.
Så bästa kommunpolitiker; Lägg kommunalt veto mot Bores krona och överväg i stället projekt Omega, ett hållbarare alternativ, som inte riskerar förstöra vår vackra skärgård och slakta dess fåglar?