Kommunchefen Anna Lindberg och socialchefen Robert Cortinovis i Älvsbyn har gått ut med ett meddelande på Älvsbyns kommuns hemsida för att enligt dem "komplettera bilden som getts i media". Men för mig bidrar texten med fler frågor än svar. Cheferna skriver bland annat att "bristerna var kända och kommunstyrelsen har yttrat sig över de brister som Justitieombudsmannen lyfte fram 2021" om LVU-ärendet. Varför gjordes då en granskning om JO redan granskat ärendet? Vem beslutade om att en granskning av en extern konsult var rätt väg att gå? Varför vände man sig inte till IVO eller JO, som är tillsynsmyndigheter och som har i uppgift att granska denna typ av ärenden? Eller varför tog man inte hjälp av SKR, som kan ge vägledning och bidra med kunskap, och som dessutom inte kostar något, för att kommunen redan betalar för det genom skatt? Är det för att cheferna inte hade kunskap om detta? Eller är det för att man ville styra vad granskningen skulle landa i? Oavsett vilket av dessa svar som stämmer så är det inte acceptabelt.
En annan sak som framkommer i texten från cheferna är att "kanske hade många felaktigheter i dessa ärenden kunnat undvikas om den samverkan hade varit på plats" (Om Barnahus). Menar cheferna att de inte hade rekryterat Harriet Rickman som enhetschef om det funnits ett Barnahus i Norrbotten? Genom en enkel googling hittar man på Polisens hemsida att "Till Barnahus kommer barn och unga under 18 år som misstänks ha blivit utsatta för misshandel eller sexuella övergrepp. Här får barnet eller den unga träffa berörda personer på en och samma plats."
Detta är till som en funktion för att barnet inte ska behöva berätta samma sak flera gånger för olika personer eller myndigheter, samt för att kunna samordna insatser, när uppgifter om brott i form av våld eller sexuella övergrepp mot barn kommer till polisens kännedom. På vilket sätt skulle detta ha förhindrat det som har inträffat detta året? Det finns inget som säger att man ska kontakta Barnahus vid en hemflytt av placerade barn. Så vad menar de med detta uttalande? Eller är det så att de än en gång inte har kompetens i frågan?
När handläggare hängdes ut och kritiserades, till stor del av Peter Lundberg, ordförande i socialutskottet, hördes inget från kommunalråd Johan Dahlkvist. Men nu när chefer och ledande politiker kritiseras, då tycker Johan att det har gått för långt. Det hade gått för långt för länge sen, när handläggare pekades ut som lögnare och avstängningar lades ut på hemsidan. Det enda som händer nu är att allt det andra som har pågått under det här året kommer upp till ytan. Jag förstår att Johan inte har fått all information bekräftad genom avvikelseutredningar och lex Sarah-utredningar, men när han väl får det hoppas jag att han agerar på den informationen.
För det är mycket som har blivit fel det här året, och hur många fel ska en chef behöva göra för att det ska vara dags att den chefen får gå från sin tjänst? Hur många understående chefer ska behöva säga upp sig för att den chefen ska behöva gå från sin tjänst? Hur många av personalen ska behöva säga ifrån för att en chef ska behöva gå från sin tjänst? Hur många av medborgarna ska behöva säga ifrån för att en chef ska behöva gå från sin tjänst?
Och när politikerna inte lyssnar på understående chefer, personal eller medborgarna, vad för sorts verksamhet och politik bedriver man då?