Det som prioriteras av våra experter och som ska underlätta för oss medborgare känns ibland lite svårt att förstå. MSB har på alla sätt och vis försökt inpränta i oss vilka matvaror vi absolut behöver i en krissituation. Min undran är: Om vi sitter där med krislådan och saknar elektricitet när det är tjugo grader minus och inte haft råd betala elräkningen – vilken nytta har vi av krislådan när hemmet är utkylt?
Alla har inte framförhållning att ha en krislåda. Hur kan myndigheterna tro att samma människor har framförhållning att ha ett planerat förhållande till elektricitet som behövs för något bland det viktigaste för en ok tillvaro – ett uppvärmt boende. Vart har pengarna gått när det helt plötsligt är kris och nu behövs en luftvärmepump? Om pengarna saknats tidigare att investera i en värmepump. Hur ska de finansiera kostnaden idag för inköp av värmepump när det blivit dyrare att ställa sig i skuld?
Kanske bör myndigheten ge oss råd innan vi hamnat i en svårlöst situation. Börja utvärdera hur vi ska vara förberedda för att först lära oss prioritera hur vi först och främst ska tillgodose våra basala behov. I slutändan är det de basala behoven vi har störst behov av ha uppfyllt oavsett fattigdom eller rikedom.
Tänkvärt