En stor eloge till socialtjänsten i Piteå för er behandling av de svagaste i vårt samhälle, som till exempel Evelina L. Ni gör ett exemplariskt arbete, vad är nästa steg, skicka henne till "arbetsläger"? Nu får ni väl ta och besinna er! Är det någon personlig vendetta som pågår? Prestige?
Även om jag har lagen på min sida, vid till exempel höger-regeln vid en korsning, kanske jag inte kör rakt ut i en bil som kommer emot mig i hög hastighet, bara för att lagen säger att jag har rätt. Det vore inte så bra va? Meditera över det ett tag.
Jag tycker det är mycket lägligt att Piteå kommun avsäger sig den självutnämnda stämpeln som MR-kommun. "Allt arbete vi gör för jämställdhet, tillgänglighet, integration, tillit och trygghet ingår i det breda arbetet för mänskliga rättigheter."
Skapar ni tillit och trygghet för Evelina?
Ni offrar den stackars kvinnan för jag vet inte vad? Prestige? Karriär?
Det är aldrig för sent att göra om och göra rätt! Jag lovar att jag, och förhoppningsvis hela Piteå, förlåter er, och ni återfår min fulla respekt igen.
Martin Karlsson, Bäschika
Svar direkt:
Tack för din insändare och för ditt engagemang i en angelägen fråga. Vi har stor förståelse för de känslor och reaktioner som enskilda beslut väcker. Vi förstår också att våra bedömningar ibland kan uppfattas som strikta när vi förklarar hur lagar påverkar våra beslut. Samtidigt vill vi understryka att kommunens beslut alltid grundas på gällande lagar och praxis, vilket är nödvändigt för att säkerställa att besluten är rättssäkra och konsekventa, utan inslag av godtycklighet.
LSS (Lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade) var från början en generös lagstiftning som gett många möjligheten till ökad delaktighet i samhället. Men under årens lopp har lagen justerats och stramats åt.
En av de grupper som har påverkats av dessa förändringar är personer med dövblindhet. Först bedömdes de tillhöra målgruppen, men senare ändrades tolkningen. För de som tidigare haft insatsen personlig assistans via LSS och förlorat den på grund av förändringarna innebär det naturligtvis ett stort lidande. Det beklagar vi och välkomnar en nationell översyn av lagstiftningen för att se över dessa konsekvenser.
Även om lagstiftningen ändrats tillgodoser socialtjänsten fortsatt individens behov, men ibland kan insatserna behöva ges på andra sätt, i annan omfattning eller i samarbete med andra huvudmän. När det gäller personer med dövblindhet har regionen ett tydligt ansvar för att tillhandahålla vardagstolkning, vilket omfattar möjligheter att kunna ha en aktiv fritid. Kommunens ansvar omfattar de insatser som ryms inom socialtjänstlagen (SOL), och enligt en dom från kammarrätten är kommunen inte skyldig att tillgodose behovet av kommunikation.
Eftersom det finns ett glapp mellan det stöd som regionen och kommunen erbjuder målgruppen, har en enig socialnämnd beslutat om en ny riktlinje som riktar sig till hela målgruppen. Detta är tänkt som ett komplement till andra insatser, såsom ledsagning och boendestöd, och omfattar ett generellt stöd via taktil kommunikation. Dessutom har vi ett dövblindombud som fungerar som ytterligare stöd utöver vardagstolkning och andra insatser från kommunen.
Vi är medvetna om att varje individs behov är unikt och strävar alltid efter att ge så bra stöd som möjligt inom de ramar vi har. Vi hoppas att de beslut och riktlinjer vi nu infört kommer att bidra till att minska glappet i stödet och skapa förbättrade möjligheter för de som är berörda.
Sven-Gösta Pettersson (S), ordförande socialnämnden
Britta Lysholm (C), vice ordförande socialnämnden
Eva Börjesson Öman, socialchef
Lena Enqvist, omsorgschef