Jag har haft ångest under en lång tid. Detta bara för att jag borde ringa till psykiatrin och fråga vem som blir min läkare, vis av att alla läkare inte väljer att stå upp för sina patienter, inte är beredda att lyssna och verkligen se och stödja. Om inte före detta chefsöverläkaren för psykiatrin i Piteå Per-Axel Karlsson hade funnits hade varken jag eller andra här i Norrbotten med en liknande bakgrund varit vid liv. Jag hade inte varit där jag är idag, drogfri sedan flera år tillbaka.
Per-Axel Karlsson lyssnade, förstod och trodde på mig. När man har självmedicinerat och bestämmer sig för att det får räcka kommer ångesten och värst är den på helgerna. Vid två tillfällen ringde jag då Per-Axel, bara frågade vad jag hade att vänta – och han var där. Det räckte för mig, den trygghet det ingav. Som hans kollega sa till Piteå-Tidningen: "Det kan inte vara fel att vara mån om sina patienter." Han av alla läkare förlorade sin läkarlegitimation.
Jag var ett livligt barn, pratade mycket, hade svårt med strukturer och hade ett hett temperament. Därtill var jag stundtals blyg och inåtvänd, alltsammans kanhända en följd av både gener och uppväxtmiljö. Efter flera år av våldsamma relationer, narkotikaförsäljning och självmedicinering, som ledde till missbruk, med följden att jag förlorade körkortet, bestämde jag mig för att lägga av med drogerna och ändra mitt sätt att leva.
Därmed flyttade jag hem från huvudstaden till den kommun jag föddes i. Men jag hade aldrig lyckats sluta med drogerna om det inte hade varit för att jag hade turen att möta Per-Axel Karlsson. Om han inte hade varit så skicklig i sin profession, en sådan som ville hjälpa människor, såg till den enskilde individens bakgrund och behov, inte till statistik, hade jag aldrig fått den hjälp jag behövde, hade jag aldrig fått en rimlig chans. Det krävdes mod.
Som vuxen fick jag diagnosen adhd och jag fick sedan adhd-medicin utskriven av Per-Axel Karlsson och jag fick en högre dos än vad som vanligen rekommenderas, men när man som jag har en bakgrund med missbruk av amfetamin hade en ordinär dos haft lika mycket effekt som en Fishermantablett i det läget, det vill säga ingen alls. Om jag inte haft min medicin hade jag aldrig fått uppleva att åter klara uppkörningen och få tillbaka mitt körkort och jag hade inte fått uppleva, som nu, hur det är att leva och känna att jag duger. Jag tycker faktiskt att jag är ganska så bra.
Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd beslöt i september 2022 att frånta Per-Axel Karlsson legitimationen med hänvisning till att han skrivit ut dödliga doser till patienter och skrivit ut mediciner till sig själv och självmedicinerat i över 20 år. Låt mig bara tillägga att läkare får skriva ut medicin till sig själva. Enligt tidningen Läkemedelsvärlden (artikel publicerad på webben 5 juni 2023) är det var tionde läkare som självföreskriver, mer än varannan läkare av de som tar psykofarmaka. Och vadå över rekommenderad dos? Den dosen är väl just rekommenderad och inte slutgiltig?
Arbetsgivaren Region Norrbotten, som sedan också lade ner den slutna psykiatriska vården, anmälde honom – igen – våren 2022 till Hälso- och ansvarsnämnden och stängde av honom från jobbet. Inspektionen för vård och omsorg (IVO) beslöt sedan att dra in hans läkarlegitimation, ett beslut förvaltningsrätten slog fast med påståenden om att han varit ”grovt oskicklig i sin yrkesutövning” och ”uppenbart olämplig att utöva yrket”, samt gjort utskrivningar av medicin som varit ”potentiellt dödliga”. Men vad vet de som sitter i Stockholms förvaltningsrätt om hur lämplig, skicklig eller mänsklig Per-Axel var som läkare? De bara kopierade HSAN:s beslut. Och vad då ”potentiellt dödliga”? Troligen är det många som inte har fallit tillbaka i missbruk eller tagit livet av sig tack vare honom.
2023 nekade kammarrätten Per-Axel prövningstillstånd. Men en psykiatriöverläkare i Kristianstad, som också regelbundet skrivit ut stora doser narkotika, 86 år, vars yrkesliv rimligen borde vara över, blev inte avstängd utan han fick en behålla sin legitimation, men med en prövotid om tre år. Hans arbetsgivare hade hoppats på indragen förskrivningsrätt av narkotikapreparat, inte mer än så. Var finns då rättvisan i detta? Gör IVO olika på olika platser i landet?
Nu har jag ångest och har så haft under en lång tid bara för att ringa till psykiatrin och fråga vem som blir min läkare, vis av att alla läkare inte väljer att stå upp för sina patienter, är inte beredda att lyssna och verkligen se sina patienter. Det finns många fler patienter, med en liknande bakgrund som mig, som har fått hjälp endast tack vare just Per-Axel Karlsson.
Skäms psykiatrin i Piteå och Region Norrbotten! En duktig läkare som tjänat er så lång tid av sitt yrkesliv och ni låter honom gå utan värdighet. Det bästa han visste var att få sina patienter att blomma – och för det förlorade han sin läkarlegitimation.