Samtidigt vill sörlänningarna inte bygga ut vindkraften för att det stör utsikten. De och andra ropar på mer utbyggnad av elledningar från norr för att föra över ännu mera ström ner till söder.
Vad vi i norr tycker är det ingen som bryr sig om, utan den i mitt tycke ”lagliga stölden” av våra tillgångar i norr ska utökas ännu mera. Svenska Kraftnät planerar att bygga ut ledningarna för flera miljarder kronor.
Detta är inget nytt, vi i Norrbotten får ”inget” för att produktionen av råvaror sker här uppe, mest bara skäll för att vi är bidragsberoende. De i söder har från 1600-talet sett oss i norr som ”sin koloni” som likt i övriga världen ska överföra värden till staten, makten och kapitalet. Och detta oavsett vilken politik som regerat. Problemet är också att vi i norr bara stått med mössan i hand och bockat för överheten, så även inom politiken.
Men var kommer alla värden ifrån? De värden som elen, skogen och malmen skapar. De kommer mest från norr, men den hamnar hos de som bestämmer i söder. Hur kan det komma sig? Vem behöver bry sig om de fåtal väljare som bor i norr när den stora väljarskaran finns i söder?
Fanns det någon rättvisa skulle de kommunerna med mest vattenkraft – råvara vara de rikaste i Sverige, men nu kämpar de för att överleva med högt skattetryck.
Hade det funnits rättvisa så hade förädling och verksamhet flyttas till de platser där ström och råvara finns, inte som nu mest söderut. Ingen bryr sig om höga överföringskostnader, det är ju bara vrida på mera ström i ledningarna från oss i norr.
Alternativet hade varit att en stor del av värdet stannat hos oss – men så är det inte.
Nu får det vara nog!
Jag tycker att drivkraftiga människor i norr som vågar stå upp mot makten, oavsett vilken politisk syn de har, måste samlas i ett uppror mot dessa orättvisor och sätta ner foten. Ingen utökad flytt av el söder ut, värdet av råvara ska stanna hos oss, nu får verksamhet flytta upp där elproduktionen finns.
Alternativet är att vi får stor del av all den vinst som skapas av våra tillgångar. En av de som drivit liknande frågor sedan 90-talet är Nils-Olov Lindfors, Centerpartiet, men vi behöver många, många fler! Var finns ni? Upp till kamp!