Enligt SKR behöver det fram till 2031 rekryteras totalt 72 000 undersköterskor. Då har de bara tagit hänsyn till ökningen av antalet äldre och pensionsavgångar. De har alltså inte räknat med alla de som byter yrke, trots att de har många år kvar att arbeta. De som inte orkar och vill vara kvar i ett tungt arbete utan uppskattning.
Jag har arbetat kommunalt som undersköterska i X antal år. Jag halkade in på yrket av en ren slump och det var absolut inte alls vad jag hade tänkt att jag ville arbeta med men det var så otroligt roligt och givande att jag utbildade mig och stannade kvar i yrket.
Jag ser stor skillnad inom hemtjänsten de senaste åren, kommunen har avvecklat flera boenden inom äldreomsorgen för att de äldre ska bo kvar hemma så länge som möjligt. Det är så klart jättebra för dem, men detta har medfört att de som nyttjar hemtjänst idag är både fler i antal och i betydligt sämre skick. Personalstyrkan har absolut inte utökats i samma utsträckning och därför har arbetet blivit tyngre och mer stressigt för personalen.
Glädjen jag kände för mitt arbete försvann mer och mer, till sist sa jag upp mig. Och vet ni vad det värsta är? Att min man tycker att jag är mycket gladare sedan jag slutade.
Är det så här vi vill ha det? Var är vår uppskattning? Det hjälper inte mig att min närmsta chef ger mig en klapp på axeln och säger att jag gör ett bra jobb. Det krävs mer!
Vill vi, och vi behöver definitivt, bli fler i vården så måste ni, arbetsgivare och fack, faktiskt lyssna på vad personalen vill ha och behöver för att orka jobba kvar.
Det är definitivt en högre lön, bättre ob-ersättning för att jobba under de tider som alla andra är lediga. Kanske är det också en sänkning av veckoarbetstiden. Oavsett så måste ni lyssna på oss, visa med era handlingar att ni uppskattar oss.
Ni har faktiskt inte råd att förlora någon av oss.