Insändare: Transvården är en skam – och en dödsrisk

I Sverige får man vänta i minst två år, men oftast mer, för att få en könsdysforidiagnos, vilket betyder att du som transperson inte känner dig bekväm med kroppen och könet som du gavs när du föddes. Du måste sedan vänta ännu längre för att kunna få vård, till exempel hormonbehandling. Under den tiden är det många transpersoner som får sådan dålig psykisk hälsa att de väljer att ta sina liv.

Transpersoner i Sverige upplever sin hälsa generellt som dåligt jämfört med andra och har oftare suicidtankar eller har till och med genomfört suicidförsök. I samhället är det också vanligare att transpersoner blir utsatta för trakasserier, våld eller kränkningar. 

Bland transpersoner uppger mer än en tredjedel att dem har under dem senaste 12 månaderna minst en gång allvarligt övervägt att ta sitt liv och en tredjedel har försökt minst en gång att ta sitt liv. Undersöker man vidare så har 40 procent i åldersgruppen 15-19 någon gång försökt ta sitt liv på grund av hur de inte kunnat få den vård de förtjänar. 

Det är uppenbart att om det inte händer något för att förbättra transvården i Sverige kommer antalet transpersoner som tar sitt liv varje år stiga. Vi ser i statistik att transpersoner generellt är vid större risk att ta sitt liv och detta gäller allt fler unga. 

De långa väntetiderna beror alltså på att man kan ändra sig och inse att man inte alls ville detta, och medan det kan hända så är det bara 1 procent av de som får transvård som ångrar sig. Alltså 1 procent som gör att resten som behöver denna vård inte kan få den. 

Ni påstår att ni står upp för hbtq-personer och vår rätt i samhället men gör inget för att förbättra rätten vi har att få den vård transpersoner behöver. 

Vi behöver en ändring och vi behöver den nu. Vad tänker ni göra?