Under K4:s tid i Arvidsjaur har det sedan dess etablering,1980, inträffat minst tre soldaters död under befälsledda övningar.
Tror inte att i övriga svenska militära insatser, såväl internationella som nationella krävt fler omkomna under denna tid.
Krisbehandling och i övrigt är av erfarenhet igångsatt och pågår.
Dock kommer de trauma som alla upplevt vid förbandet aldrig försvinna.
Var skall fredsmässiga övningars gränser sättas?
Vem ska gå först och riskera livet för de andra?
Varför gled snön under fötterna på den som gick först?
Varför var det så viktigt att fortsätta framryckningen?
Vi är alla ansvariga för att träna och bemöta de hot som finns mot vårt land men det hemska är att även i fredstid finns det gränser hur långt vi ska gå ...
Tragedier på K4
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.