Den nya åsiktssidan, tidigare insändarsidan, har starkt begränsat Piteåbornas möjligheter att uttrycka sina åsikter samt peka på sådant man vill ha förändringar i. Hur kan man undra? Jo, halva sidan och mer därtill upptas numera av krönikor, skrivna av tidningens betalda krönikörer, inte åsikter av allmänheten med sina insändare. Det är beklämmande. Jag såg med glädje fram emot att läsa såväl egna som andras, ibland korta insändare med tydliga och välgenomtänkta åsikter och funderingar.
Nu består sidan oftast av krönika samt politiska partiers, större organisationers eller gruppers åsikter och väldigt sällan av enskilda personers tankar och funderingar. Det finns knappt något forum där vi nu kan göra oss hörda och absolut inte som förr genom PT. Skulle gärna sett att ni återgår till hur det var, krönikasida för sig och utrymme för insändare som tidigare. Då var samtalsämnen insändare av enskilda när man sågs. Nu är det frånvaron av dessa och varför de lyser med sin frånvaro som lyfts.
Marie Dissanayake
Svar direkt:
Fram till slutet av oktober förra året hade Piteå-Tidningen en hel insändarsida i papperstidningen fem dagar i veckan. Nu har vi det två dagar i veckan (fredag och lördag). De andra fyra dagarna är utrymmet en halvsida. Slår man ihop utrymmet blir det totalt fyra insändarsidor i veckan.
Det blir absolut en minskning även om vi nu publicerar insändare i alla papperstidningsutgåvor, vilket vi inte gjorde tidigare. Anledningen från PT:s sida handlar om hur vi fördelar våra resurser. Istället för att vika reporterkraft till att hantera insändarmaterial hanterar jag som chefredaktör insändarmaterialet. Eftersom jag även har andra arbetsuppgifter var det nödvändigt att göra en översyn av materialet. Vi värnar en levande debatt och insändarna är en viktig arena för det.
Men att PT inte längre är ett forum där man kan göra sin röst hörd kan jag inte hålla med om. Sedan förändringen har vi publicerat cirka 110 insändare på cirka 60 papperstidningsdagar. Du skriver också att åsiktssidan oftast består av politiska partiers, större organisationers eller gruppers åsikter och väldigt sällan av enskilda personers tankar och funderingar. Sedan förändringen av åsiktssidan har framför allt publiceringarna om dövblinda Evelina väckt mycket uppmärksamhet och ett stort insändarflöde (där vi publicerat flera helsidor med insändare i ämnet) där de allra flesta är skrivna av helt vanliga människor som vill höja sin röst. När jag räknar antalet insändare som inte är skrivna av privatpersoner så är det ungefär 23 procent och även de har väl rätt att göra sina röster hörda i frågor som även de berör många i samhället? Den sista tiden har det exempelvis handlat om organisationer som kämpar för enskildas rätt till hjälp när det gäller olika sjukdomar, att kvinnor har svårare att klara sig vid skilsmässa på äldre dagar och dödliga arbetsplatsolyckor.
Jag har full förståelse för att du tycker det är tråkigt att inte få se dina – och andras – alster i samma utsträckning, men det var en förändring som var nödvändig för att säkra den lokala journalistiken sett till våra resurser.