Jag sitter på cykeln och trampar
Det är inte något som stör
Det är bara mitt eget hjärta
Som bultar så att jag hör
Regnet det smattrar mot jackan
Och luften den känns så skön
Jag hör några fåglar som kvittrar
I skogen som är så grön
Jag njuter av hela turen
Och känner hur jag blir stark
Som höljet som skyddar tallen
Jag tror att det kallas bark
Det är jag, min cykel och naturen
Med allt som den oss ger
Jag känner mig riktigt lycklig
Men vänta vad är det jag ser
Där mitt på cykelvägen
Där ligger en påse svart
Jag undrar hur den hamnat där
Den är svart som en stjärnfri natt
Jag undrar hur man tänker
När man lärt sig att bajspåse ha
Och sedan bara kastar den
Mitt på vägen där den inte ska va’
Det man inte förstår får man lämna
För på detta blir jag ej klok
Får väl säga att många hundägare
Är ena jäkla tok
Tänkvärt om naturen
Så här tycker skribenten att hundägare ska göra med påsen efter att de plockat upp efter sin hund.
Foto: Gorm Kallestad
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.