Storgatan, bara för fotgängare, var ett framsynt beslut som befäste staden som småstad. Där på gatan träffar man kända och okända människor. Affärerna får säkert en renessans sedan internethandel har lagt sig och människor upptäcker på nytt att det är positivt att se och känna på varor innan köp. Att besöka ett kafé efter en affärsrunda, kanske träffa någon man känner tillhör det positiva i livet.
Vid ändan på gatan, på andra sidan kanalen, ses det gamla lasarettet. En sjukvårdens pärla på sin tid. Ett gammalt foto visar en roddbåt med några människor i strax under lasarettet. Dit upp gick då en vik av älven.
För att möta älven i dag får man passera ett par vägar och en järnväg innan man kommer ut på en fin promenadstig längs en kajkant mot Västra kajen.
Piteå har hittills löst sina kommunikationsproblem genom att fylla ut den gamla hamnbassängen. Till en början var det väl klokt, men sedan blev det en getingmidja. Det blev som att lägga ett nytt plåster intill ett gammalt, istället för att tänka nytt.
Ett annat gammalt foto visar att kajkanten låg där Hamnplan nu ligger. Ett parti som ser ut som pitprops ligger där. Detta är klena stockar som väntar på export till England för att bli gruvstöttor i kolgruvor.
Kanske lastades de som däckslast på en ångare till England. Häggholmen var då en internationell hamn. Pitprops är en utgången exportartikel, liksom Häggholmen som exporthamn.
Nu har man återigen tänkt sig att lägga ut ett så kallat plåster intill det gamla i form av ytterligare ett järnvägsspår, när man egentligen skulle minimera trafik genom Häggholmen.
Min promenad närmar sig Västra kajen, ett fint fritidsområde. Det nya plåstret ska ligga intill och över Västra kajen. Fritidsområdet med den stadsnära campingen kommer att hamna bakom en järnvägsvall.
Berörd försöker jag ta mig mot Timmerleden och hemmet. Trycker på grön gubbe och inväntar signalen. En timmerbil saktar in, han har ju fått rött. Jag skyndar mig över leden. Ett par sekunder senare startar timmerbilen, fullt ös på motorn genom växlarna.
Ett blått dieselmoln väller ut från avgasröret. Kusken kanske undrar om han får rött vid nästa trafikljus också.
Nedstämd går jag Västergatan upp. Tänker att fotgängare och timmerbilar ej hör ihop. Mitt inre gör uppror: Gånge denna nya järnväg ifrån mina sinnen. Städa upp Timmerleden!