Den enskilt största synbara förändringen sedan motionen skrevs är att de samhällsekonomiska kostnaderna relaterat till osteoporos och frakturer orsakade av sjukdomen, har ökat från 18 miljarder till 20 miljarder årligen. Hiskeliga summor men detta är en av dyraste folksjukdomarna vi har.
I teorin finns mycket på plats, men fortfarande i praktiken så gipsas kvinnor över 45 år som fått en fraktur och skickas som regel hem, istället för att läkaren som gipsar tänker osteoporos och remitterar kvinnan till en bentäthetsmätning. Fortfarande finns det vare sig tillräckligt med bentäthetsmätare eller personal för att sköta dessa, fortfarande saknas så kallade frakturkedjor på många håll.
Frakturkedjor innebär att personer med fraktur, det vill säga att man brutit sig, ska få en riskvärdering, utredning och behandling för att minska risken för ytterligare frakturer.
Majoriteten av de drabbade får inte heller läkemedelsbehandling eller information om hur fall och frakturer kan förebyggas. Detta trots att medicinen för osteoporos är en billig och effektiv behandling och det är enkelt att ställa diagnos. Att läkemedelsbehandla innebär en 50 procentig minskad risk för en ny fraktur.
Varför tillåts detta slöseri med samhällsresurser och för den drabbade, ett stort och onödigt lidande?
Osteoporos kommer drabba varannan kvinna och var fjärde man över 50 år. Nio av tio (86 procent) kommer inte få någon behandling och därför få upprepade och smärtsamma frakturer i onödan.
Osteoporosvården måste bli prioriterad och jämlik. Socialstyrelsen har nya behandlingsriktlinjer ute på remiss. I dessa får frakturkedjor högsta prioritet och vi kommer noga följa att detta genomförs i varenda region med start 2021.
Vi upprepar också kraven från 2006 om att den tysta epidemi som osteoporos faktiskt är, tas på allvar och att vi tar hand om de drabbade, utreder, ställer diagnos och ger läkemedelsbehandling som fungerar så fantastiskt bra!
2006 ville man att:
En nationell handlingsplan tas fram för att begränsa effekterna av osteoporos.
Riksdagen i likhet med WHO göra osteoporos till ett prioriterat folkhälsoproblem.
Sverige följer Storbritanniens exempel och lagstiftar om obligatorisk utredning av fallolyckor främst bland äldre.
En bentäthetsmätning bör ingå i den allmänna hälso- och sjukvården.