Jag vill börja med om att be om ursäkt till de personer som hanterar köerna till plats på Norrby Förskola och det administrativa arbetet som medföljer i och med detta.
Det är med djup förståelse för att köerna dramatiskt kan förändras som jag skriver detta.
För närvarande har vi två barn, som glatt traskar, iklädda färgglada galonkläder och små gummistövlar, mot Norrby Förskolas lokaler. Varje morgon ser de små med förväntan fram emot de timmar som ska spenderas mellan väggar tapetserade i barnens konstverk.
Varje morgon möts vi av trevlig personal och oftast ropar barnen namnet på den person som välkomnar oss, springer fram och kastar sig i famnen på denne. Det finns knappt tid att säga ”Hejdå”, vilket är ett mycket gott betyg.
Vid hämtning kan man hoppas på att få hämta barnen längst bort i verksamheten.
Varför? Jo, för att det är magiskt att passera alla rum på vägen dit; Vattenrummet, Torget, Ateljen;
Att få beskåda alla stentroll och vattenfärgsalster som hängts upp, att se foton på ens barn som varit ute och lekt i skogen, eller varför inte kika in i maskhuset(?).
Det är alltid lätt att få en sammanfattning om hur dagen varit, och personalen kommunicerar ett lösningsfokuserat och pedagogiskt förhållningssätt - som skapar lugn och trygghetskänsla för oss som föräldrar.
Det märks såklart även på barnen, för de älskar verkligen både att få kliva in genom dörren och spendera en del av dagen på denna kreativa plats, samt även de som under denna tid tar hand om dem.
Personalen på Norrby Förskola är definitonen på värme och omtänksamhet. Så, Tack, för att Ni är Ni.
Ett extra stort, varmt tack till Helen, som fungerat som våra barns godhjärtade mentor och som i vissa lägen till och med klivit utöver vad hennes arbetsroll kräver gällande empati.
Kanske förstör jag för mig själv nu? För jag vill ju ha ytterligare en plats på denna förskola inom en snar framtid. Och om fler visste vilket fantastiskt intryck denna verksamhet lämnar hos både barn och föräldrar skulle köerna snabbt fördubblas.
Men jag är villig att ta den risken för att, med en förhoppning om att det är många fler än jag som uttrycker det, säga; Tack.