Skälet var inte att skapa motsättningar, utan den ständigt ökande bristen på betesmark. Särskilt vinterbete. Marklavbetet har minskat med 70 procent sedan mitten av 1950-talet (Skogsstyrelsen) och hänglavskogarna är avverkade. Renarna svälter.
Det går inte att bedriva rennäring utan betesmark. Ändå är rennäringen klassad som riksintresse.
Av samma skäl protesterade samebyn offentligt mot Sveaskogs fortsatta försäljning av skogsmark. I synnerhet som försäljningen sker över huvudet på byn, utan någon kontakt innan. 9 370 hektar har redan sålts. Den sålda skogen avverkas oftast och markbereds. Det är det sämsta alternativet för betesmark.
Vi är väl medvetna om att Sveaskog har riksdagens uppdrag att sälja tio procent av sitt skogsinnehav. Men det är bolaget själv, inte riksdagen, som väljer vilken mark man lägger ut till försäljning.
Hur kan det komma sig att Sveaskog just i år vill sälja sex skogsfastigheter inom en och samma samebys, Maskaures, renbetesmarker, sammanlagt cirka 2 200 hektar.
Dessutom vill Sveaskog nu ha samråd för att avverka 32 naturskogar på cirka 400 hektar. Det blir i allt 2 600 hektar.
Det är knappast någon tillfällighet att statliga Sveaskog i år vill sälja 2 200 hektar och avverka 400 hektar skogsmark i en och samma sameby, Maskaure, där man vågat säga nej till bolaget.
Sveaskog, ni handlar djupt orättfärdigt mot vår urbefolkning.