Som skolan har utvecklats står elevers rätt allt oftare emot fackanslutna medlemmars rätt. Många av våra medlemmar mår dåligt på sin arbetsplats för att de försöker att göra allt för sina elever. De behöver ett fack som står upp för dem.
På regelstyrningens tid, innan kommunalisering, skolinspektion och lärarbrist, var det rimligt att tänka att elever och lärare hade gemensamma intressen.
Då var lärares undervisningstid reglerad och lärare hade makt över den egna arbetstiden.
Dagens krav på rektorer att fullfölja alla sina arbetsuppgifter leder bland annat till att de tvingas fylla på den arbetstid då lärare inte har lektioner, detta omöjliggör i stort sett samtidigt rektorernas skyldighet att ta sitt arbetsmiljöansvar.
Behöver en elev stöd måste det ges, det kvittar om lärarna redan har överfulla tjänster och saknar kollegor.
Elevens rätt enligt skollag och politikernas krav att hålla budget anses viktigare än att ingen ska bli sjuk på jobbet. Sättet som skolan och förskolan styrs på sätter fackets medlemmar i en omöjlig position.
Rikspolitiker höjer kraven, medan lokalpolitiker lägger besparingskrav. Våra medlemmar lämnas med uppdraget att lösa situationen och att låta den egna hälsan utgöra buffert i kommunens budget.
Politikerna har utnyttjat lärares vilja att göra det bästa för eleverna och lagt allt fler arbetsuppgifter i lärarnas knä, som till exempel betygsättning för icke behöriga eller täcka upp för utebliven vikarie.
Det stämmer att det som är bra för lärarna är också bra för eleverna, men styrningen av skola och förskola tillåter inte politiker att tänka så. Deras uppgift är att få ut så mycket som möjligt av lärarna med så lite resurser som möjligt.
När lärarna en gång i tiden organiserade sig fackligt var ett av syftena att förbättra skolan. Nu vill vi i Lärarförbundet Piteå verka i den andan:
Ge alla våra medlemmar förutsättning att lyckas, lärare är ett yrke inte ett kall!