Stackars er arma studenter
som väntar fredagens charm
med utspring, konfetti, presenter,
karnevalståg och yra och larm.
Nu hotar man glädjen att spräcka,
på festen att lägga sordin
med utspring mitt i en vecka,
nej, då rusar ert adrenalin.
Men säg mig, vad är det ni firar?
Tre år som ni självmant har valt?
Möjligen ungdom som spirar,
men med kunskapen är det rätt skralt.
För efter den signade dagen
då skratten och sångerna ljöd,
är det dags att ta sig i kragen
och inhämta studiestöd.
Där börjar den hårdaste tiden
med tentor vid akademi.
Er barndom är nu helt förliden,
här formar ni vad ni ska bli.
Med essäer och prov och diktamen
kommer kunskap, och den är ert mål.
Till slut ska ni få er examen,
då firas och då sägs det ”skål!”.
Tyvärr är er självbild rätt skev,
och ni har inget gott argument:
gymnasisten är ännu elev,
först därefter kommer titeln student.
Nej, fira er framtida trängtan
och framgång – och tusentals skäl.
Och oavsett iver och längtan
går en onsdag precis lika väl.
Ni kommer att lyckas i livet,
ska ni då svara försmått
på frågan: vad blev er givet?
”Vår student kom två dagar för brått!”