Som nybliven mamma förväntade jag mig en livsomställning, men av en helt annan sort än den som kom.
Vår förste son fyller ett år nu i dagarna, och vi kan se tillbaka på ett fantastiskt år fyllt med så många ”första gången som du…” Vi är fortfarande inne i ett lyckorus, och nu väntar vi vår andre son också! Ändå har babybubblan spruckit några gånger.
Första gången var när jag blev mer stressad än lugnad av besöken på barnavårdscentralen. Nyblivna mammor behöver bara få veta att deras lilla barn mår bra, inte vilka trick den lärt sig. Jag är fortfarande förfärad över att på tiomånaders-besöket få höra att vi ska börja pott-träna vår son. Och att sköterskan vill få vår pojke att slå ihop klossar på beställning. Att han nu bör kunna både vinka och klappa händerna. Det hela har lett till en oro som gör att jag inte längre vill gå ensam till barnavårdscentralen. Följer min man med är atmosfären annorlunda. Vi vet ju att vår son är fullt frisk. Han håller på att lära sig gå, jollrar dagen lång och utforskar sin värld. Ibland vill han ge high five, klappa och vinka, men oftast är han sysselsatt med annan lek.
Jag skulle vilja slå ett slag för en mer uppmuntrande och positiv barnavård. Det ska inte bli så att oron ökar när vi går på hälsokontroller med våra barn, och jag har hört att jag är långt ifrån den enda mamma med dåliga och upprivande erfarenheter. Både idag och förr i tiden har mammor satts under press när deras barn gått till barnavårdscentralen. Men pressen kommer tyvärr inte enbart därifrån, jag har också upplevt en liknande prestations-stress från andra mammor. Om den kommer från barnavårdscentralen eller från mammorna själva vet jag inte, men det är minst lika jobbigt.
Sociala medier kan som i så många andra fall trigga igång ohälsosamma jämförelser mellan barn. Vi ska inte jämföra barn för de är inte homogena individer. Barn är en plethora av personligheter, och det är fantastiskt att alla lär sig olika saker vid olika tillfällen. Ändå har jag upplevt mycket mompetition — det vill säga tävling mammor emellan — angående när ens barn lär sig vad, och vilka märken ens barnvagnar är, vilken mat de äter. Vilken dryck de dricker. Vilka kläder de har på sig. Att deras overall måste vara av ett dyrt märke för att stå emot väder och vind. Att man ska rapa barnet. Att barnet måste ha lärt sig en lista med tricks vid en viss ålder för att ”hänga med”.
Listan kan göras väldigt lång. Detta har kommit som en överraskning. Som nybliven mamma förväntade jag mig en livsomställning, men inte en kaskad av åsikter och bedömningar. Hur vore det med mer medmänsklighet mammor? Att liksom innan vi fick barn ska starka kvinnor stötta varandra? Jo, jag skulle definitivt gärna se mer medmänsklighet oss mammor emellan.
Lisa M. Granberg