El, malm och skog. Vi pratar ofta om de värden som genereras i norra Sverige. Vi pratar om det och i hela våra liv har vi vant oss vid att vinsten går söderut eller utomlands.
Samtidigt som vi brottas med nedskärningar i våra lokalsamhällen där det inte längre finns något att kapa, samtidigt som vår natur och livsmiljö förstörs och ianspråktas. Kompensationen är ofta, i bästa fall, några arbetstillfällen samtidigt som våra vägar ska plogas allt mindre, våra skolor läggs ner och våra skattesatser toppar listan.
I hundratals år har hela Norrland betraktats och brukats som en koloni, från vilken man plockat ifrån. Värdena man har sett är ekonomiska och de har plockats från älvarna, gruvorna och skogen. Värden som någon annan tar i anspråk och som inte kommer tillbaka. Helt enkelt eftersom det är för få röster i norr för att räknas på riktigt. I både Finland och Norge har man gått andra vägar och har valt andra system. System som bygger på att värdena som skapas lokalt ska stanna lokalt. Det gör att landsbygd och glesbygd tillåts utvecklas i våra grannländer.
I Sverige ska vi i stället fortsatt betraktas som en koloni som ibland behöver tillmötesgås men där man i slutändan mest plockar kapital ifrån. Det försvaras bland annat genom ett utjämningssystem som inte en levande människa kan överblicka. Ett system som i södra Sverige entusiastiskt beskrivs som sagan om Robin Hood där Stockholm så generöst delar ut allmosor till de fattiga. Samtidigt kan ingen förklara varför skattesatserna i norrlandskommunerna alltid, som av en naturlag, ska vara högre och samhällsservicen lägre än i övriga Sverige. Det finns en uppenbar skevhet och det finns så tydliga förklaringsmodeller. Det är positivt att utjämningsystemet utreds men det räcker inte. Vi vägrar se oss som några mottagare av allmosor när vi ser hur systemet är riggat med Norrland som förlorare. Det är inte en slump att det i Tidöregeringen inte finns en enda minister från Norrland.
Ska vi i norr bli starkare så måste vi satsa på lokal utveckling. Men för att vi ska kunna satsa måste värdena som skapas här få stanna här lokalt och regionalt. Det är så vi bäst bygger vår samhällsutveckling, samhällsservice och livsmiljö. Vi behöver på allvar ta tillbaka våra värden som försvinner och få förutsättningar att bygga på det vi har. Fastighetsskatten på kraftproduktionen är ett litet men bra första steg.
Anton Li Nilsson, gruppledare Piteå (C)
Sven Tornberg, kandidat 4 till Europaparlamentet (C)
Tomas Mörtberg, KSO Övertorneå (C)
Astrid Sundström Lindström, gruppledare Boden (C)
Magnus Gustafsson, gruppledare Kiruna (C)
Roger Uusitalo, gruppledare Pajala (C)
Arne Nykänen, gruppledare Luleå (C)
Robert Fredriksson, gruppledare Kalix (C)
Birgitta Johansson Huuva, regionråd Norrbotten (C)
Caroline Svensson, gruppledare Älvsbyn (C)