Insändare: Barnen betalar priset för vuxnas tillkortakommanden

Visst måste man få ställa sig frågan, vad i hela friden är det som händer i Älvsbyn? Här sitter fritidspolitiker och tjänstepersoner och paniskt hackar i alla tillgängliga väderstreck – ett inofficiellt SM i frånskyllning. Samtidigt bor tre ungar åter hos sina biologiska föräldrar när det lite "hoppsan" framkommer att pappan utreds för grovt barnpornografibrott. Man baxnar! Socialchefen känner som vanligt förtroende för alla, precis som han gjorde under sin tid i Arjeplog. Vem tar egentligen ansvaret för den här soppan? Och – barnen, då? 

Alldeles oaktat vad som hänt tidigare har jag svårt att se att barn godtyckligt omhändertas enligt lagen om vård av unga. Det är inte beskedliga Alfons Åbergs pappa, som läser tidningen och tankspritt hummar som svar på Alfons frågor, som blir av med sitt barn. Att det överhuvudtaget blir ett fall för socialtjänsten säger väl en del om ärendets natur. Att man så lättvindigt kan besluta om en återplacering av dessa barn, utan att så mycket som höra dem och deras ombud, det är inget annat än en skandal. Kanske till och med ett brott mot barnkonventionen.

Det här handlar om tre små tänkande individer som blivit brickor i ett politiskt spel. Barnen betalar priset med sin trygghet för vuxna människors tillkortakommanden. Klumpen i min mage bara växer i takt med att granskningen fortskrider, med nya avslöjanden nästan dagligen. Och det enda jag tänker är - men barnen, då? Kan vi för guds skull se till att de är trygga innan vi grottar vidare i vems fel allting är? Vem axlar ansvaret för om de far illa på sin nya adress?