I takt med att stöd delas ut till olika sektorer ser vi, landets barn och unga, varav 45 000 scouter, att vi hamnar mellan stolarna. Vi skriver detta för att ge perspektiv på hur vi, barn och unga, drabbas av coronakrisen.
Många barn mellan 8-18 år har fritidsaktiviteter, till exempel idrott och musik. Dessa får ungdomar att röra på sig, träffa kompisar och politiker ser nyttan och ger dem stöd. Men Scouterna, en av de största barn- och ungdomsorganisationerna, får mindre stöd än andra.
I pandemin är inget som vanligt. Kårer brukar ha läger under långhelgerna och drar då in en stor del av årsintäkterna. Men i år ställs mycket in, vilket leder till att barnen blir hemma och kårerna drabbas.
I längden är det barnen som får det värst. För många är lägren den enda semesterresan och utan den riskerar många barn att få en ensam sommar. För kårer, som får betydligt mindre inkomst, påverkas verksamheten flera år framöver – och i värsta fall tvingas de lägga ner och scoutverksamheten i Sverige hotas.
I Scouterna får alla vara med, man lär sig teamwork och blir en del av en speciell gemenskap. För att scouter fortsatt ska kunna vara scouter måste vuxna och politiker göra saker vi inte kan.
Vi vill att lokala kårer ska få ekonomiskt stöd för att överleva året, men också säkerställa långsiktig verksamhet. Därför är det viktigt att kommunerna fortsätter att betala samma aktivitetsstöd som gällde år 2019.
Nu är tillfället att spetsa öronen och fokusera på det som gynnar samhället långsiktigt. Vi vill att scouting ska ha en plats i denna framtid, och att gå miste om scouting nu kan, och kommer, ha negativa konsekvenser för både barn och vuxna – och allt däremellan!
Vi följer riktlinjerna, vi kommer inte passivt låta vår verksamhet tyna bort. Vi ställer upp, vi ställer om, men vi ställer inte in.