Under sommaren har vi som läser Piteå-Tidningen fått ta del av turerna kring Piteå kommuns tidigare parkchef, som bland annat har använt sig av sina underordnade att tillverka en så kallad japansk paviljong för henne personligen. I dessa artiklar har bilder på den kvinnliga parkchefen och även bilder från hennes privata trädgård illustrerat händelsen. Att fotografera i en privat trädgård är både opassande och kränkande för den det berör, alldeles oavsett om den japanska paviljongen placerats där.
Tidigare denna vecka publicerade tidningen en artikel om en KD-representant som kört bil berusad. Även i detta fall fick vi ta del av namn och bild på den kvinnliga kommunpolitikern.
I fredagens tidning finns en artikel om en socialdemokrat som tidigare kandiderat till kommunvalet och som haft högt uppsatta förtroendeuppdrag internt, tidigare misshandlat och mordhotat sin dåvarande flickvän. Här publicerar tidningen varken namn eller bild.
Jag uppmanar inte tidningen på något sätt att publicera bilder av dömda eller misstänkta personer, men samma regler borde gälla män och kvinnor. Jämlik walk of shame. Ta det med er i fortsättningen.
Myran
SVAR DIREKT:
Jag har egentligen svarat på båda synpunkterna i tidigare publiceringar, men ska försöka sammanfatta dem. Beslutet om att namnpublicera tidigare parkchefen bygger bland annat på att kommunens verksamhet baseras på skattebetalarnas pengar och därför finns det extra anledning att redovisa för Piteås invånare vad som händer med de pengarna. Det handlar om en förtroendefråga mellan kommunen och medborgarna. Det finns därmed ett allmänintresse. Ytterligare en sak som vägde in är att personen ifråga hade en chefsposition. Är man kommunal chef får man räkna med att bli granskad. De beröringspunkterna är lika vår Älvsbygranskning, där vi namngav flera manliga chefer.
Resonemanget och beslutet kring publiceringarna om parkchefen hade sett precis likadant ut om chefen hade varit en man.
När det gäller bilderna på den japanska paviljongen i trädgården anser jag att det är rimligt att visa läsarna hur paviljongen ser ut, även om jag har förståelse för din synpunkt går allmänintresset före i det här fallet.
För att bli namngiven i vår granskning av politiker som begått brott såg ramverket ut som följer: Man ska ha blivit dömd för ett brott där fängelse ingår i straffskalan och man ska också ha en trolig möjlighet att bli invald. Domen ska ha avkunnats max fyra år tillbaka i tiden. Det är utgångspunkten. Nu var det enbart var en person som uppfyllde de kriterierna. Om jag i efterhand hade ändrat mitt beslut och anonymiserat den personen med anledning att hon är kvinna hade det enligt mig varit att svika utgivaruppdraget.
En del av det svenska rättssamhället är att den som döms ska kunna sona sitt brott. Det är en grund till varför vi inte namngav alla dömda kandidater. Däremot finns det ändå ett allmänintresse kring vad de som kandiderar i kommunpolitiken är dömda för och hur partierna resonerar kring det.
Mari Gustafsson, ansvarig utgivare Piteå-Tidningen