Senaste tidens skjutningar mellan gängkriminella har inte undgått någon, och förutom att det drabbar människorna i gängen drabbar det även människor som råkar vara på fel plats vid fel tillfälle. Kriminalitet relaterad till gängmiljön är mer utbredd än tidigare när vi nu ser advokater dömas för delaktighet. Höjda straff är en del av lösningen, vi låser in de individer som är mest framstående inom gängmiljöerna och minskar tillgången till skjutvapen. Men för att stoppa den här våldsspiralen kan inte inlåsning vara Sveriges go-to-lösning. Det är reaktivt när vi måste vara proaktiva och det driver Sverige successivt mot ett hårdare, råare och mer hänsynslöst samhällsklimat.
Ett av problemen med längre fängelsestraff som enda åtgärd i paletten av preventionsverktyg är att brottet redan är begånget och ett offer har blivit utsatt. Det finns också en aldrig sinande ström av barn och unga som vill kliva in och ta plats i den destruktiva gängmiljön. Min erfarenhet och reflektion som polis, i Piteå och Stockholm, är att varje gång jag griper en ungdom som begått ett brott så är jag övertygad om att samhället borde ha kunnat göra lite mer och lite tidigare.
Det finns forskning som visar på vinsterna med tidiga preventionsinsatser, som vida överstiger de kostnader samhället annars skulle ha burit. Vinsterna kan räknas i samhällsekonomi men också självklart ur ett medmänskligt perspektiv, där de båda effekterna motiverar tidiga insatser. Samhällsekonomiska investeringskalkyler visar på kostnadsminskningar i mångmiljonklassen, vilket gör även omfattande preventionsinsatser väldigt ekonomiskt försvarbara.
Det finns många samhällsaktörer som bidrar och har en roll i att förhindra att barn och unga hamnar på glid.
Kommuner har en stor roll, men många skulle kunna göra mer. Exempelvis saknar många kommuner ungdomsgårdar och fältassistenter. Allt för många föräldrar vet inte vad deras barn sysslar med på kvällar och helger och skrämmande många unga saknar en vuxen som de känner förtroende för och kan vända sig till. Där måste samhället kliva in. Vi har även en sekretesslagstiftning som gör att många yrkesgrupper som jobbar med det här operativt, polis, socialtjänst, sjukvård, inte känner sig trygga med att dela information med varandra. Detta trots att de har ett gemensamt mål i att värna våra barn och unga. Det här är några få exempel på vad politiken och samhället kan fokusera på och accelerera för att möta den eskalerande gängkriminaliteten.
Det här är för mig ingen ideologisk fråga, men av någon anledning har det blivit en populistisk fråga. Det parti som skanderar det högsta straffet vinner, vilket är bortom rimlighetens gränser. Det här berör i princip alla aspekter av samhället och där måste politiken ta ansvar.
Det här är en av anledningarna varför jag engagerar mig politiskt. Vi är skyldiga våra barn och unga bättre än så här, jag kommer göra mitt yttersta för att lyfta frågan och bidra till att politiken lyfter blicken. Det är en komplex fråga och det är min fulla övertygelse att lösningen stavas tidiga insatser.