Så det kan bli, efter ett trevligt, roligt, intressant och spännande arbetsliv tillsammans. Men så efter nästan 60 år tillsammans orsakar den tråkiga sjukdomen att min älskade måste bo på annat boende.
Jag gör min middag i min ensamhet, det blir att koka tre potatisar och så tar man fram den minsta stekpannan för att steka en bit kött. Försöker göra lite trevligt, tänder ett ljus på middagsbordet, sätter på lite trevlig musik som vi bägge gillar och häller upp ett glas rött. Men så kommer tankarna hur har du det där du är, vad får du äta vad får du dricka, hur mysigt har du det kring middagsbordet vad får du lyssna till?
Varför drabbades vi av en sådan sjukdom och varför drabbas så många i dag? Vi hade så många intressanta resor ogjorda. Jag saknar dig här hemma och jag vet att du saknar mig. Men vi får ju ändå träffas då och då.