Men det ger goda förutsättningar för lärarna att resonera med barnen om begreppet ”hållbarhet”. Och det kan man göra ur flera perspektiv; tekniskt, ekonomiskt, socialt/humanitärt, miljöpåverkan med mera.
I det tekniska perspektivet kan man prata om hur solpanelerna på taket en sommardag ger förskolan all el den behöver, men bara om det är soligt. Rimligen uppstår frågor. Hur får vi då el en regnig dag, på natten, och på vintern? Från elnätet? Kommer den elen från vindkraftverken i Markbygden? Men om det inte blåser då?
Förhoppningsvis förklarar förskolelärarna då för barnen att solceller och vindkraft tyvärr inte alltid går att lita på. Att när det är mörkt, mulet eller inte blåser måste vi ändå få all vår el på annat sätt, hur mycket solceller och vindkraftverk man än bygger. Kärnkraft och vattenkraft, vad är det?
I det ekonomiska perspektivet kanske många barn är klipskare än politiker och undrar: Varför har vi då solceller och vindkraftverk, det måste ju kosta jättemycket pengar helt i onödan?
I ett humanitärt perspektiv, exempelvis om arbetsförhållanden i andra länder, är ju solpanelernas ursprung ett bra exempel att diskutera med barnen. Ingen kan ju ha missat medias rapportering om tvångsarbete och interneringsläger i Xinjiangprovinsen i Kina, där en stor del av världens solpaneler produceras. Varifrån kommer solpanelerna på Piteås nya förskola, kanske barnen undrar?
Vad gäller miljöpåverkan kan förskolelärarna prata med barnen om råvaror och att dessa kommer från gruvor som alltid ger skador i landskapet. Solcellerna på taket blir ett bra exempel på en form av elproduktion som kräver mer råvaror och fler gruvor, än alla andra sätt att producera el.
Förhoppningsvis ingår sagan om ”Kejsarens nya kläder” i läroplanen för Strömnäsbackens nya förskola. Den kan med fördel berättas som avslutning till samtalen om de hållbara solcellerna på taket.