Så kan Piteå kommun hjälpa hemmasittare

Piteå-Tidningens reporter Simon Olofsson har i en rad utmärkta reportage belyst problemet med elever som stannar hemma från skolan, så kallade hemmasittare.

"Varje ungdom som misslyckas med skolan är en enorm kostnad för samhället. Både stat och kommun tjänar ekonomiskt på att lägga pengar på en tidig intervention, för att inte tala om vad det innebär i minskat mänskligt lidande", skriver insändarskribenten. (Arkivbild)

"Varje ungdom som misslyckas med skolan är en enorm kostnad för samhället. Både stat och kommun tjänar ekonomiskt på att lägga pengar på en tidig intervention, för att inte tala om vad det innebär i minskat mänskligt lidande", skriver insändarskribenten. (Arkivbild)

Foto: Magnus Andersson

Insändare2021-07-08 10:00
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.

För drabbade föräldrar är det ofta en komplex situation som hänger ihop med att barnet har ett neuropsykiatriskt funktionshinder (NPF) såsom autism eller ADHD. Med eller utan diagnos från barn- och ungdomspsykiatrin (BUP) leder det till psykisk ohälsa på grund av skolans oförmåga att på ett bra sätt ta hand om dessa barn. 

Här kommer några förslag till Piteå kommun hur ni kan hjälpa barn och unga med NPF så att de och deras klasskamrater (och lärare) får en dräglig skoltillvaro och klarar av att ta till sig undervisning och därigenom får godkända betyg. Om ni med dessa förslag kan spara in pengar på konsulter, lägg gärna den slanten på en extra elevassistent.

Tredubbla platserna på Tallbackaskolan. 

Inrätta aspergerklasser på fler skolor, och tredubbla platserna (och byt namn på dem till något mer inkluderande). Barn med NPF behöver lugn och ro för att kunna koncentrera sig, och en tillrättalagt undervisning. Till exempel gynnas de (liksom alla barn) av tydliga instruktioner i ett fåtal steg. 

Utöka skolhälsovården med skolpsykologer för att avlasta BUP.

Inrätta bemannade skolbibliotek på alla större skolor. Skolbiblioteket är ofta en lugn plats dit barn kan ta sin tillflykt för att varva ner och vara i fred. Skolbibliotekarien blir en extra vuxen som aldrig ställer några krav, utan bara finns där som en ökad trygghet. Sen har förstås skolbibliotek många andra fördelar, men det är inte poängen här.

Utbilda alla lärare i bemötande av barn med NPF. En ökad förståelse för hur dessa barn fungerar kan förebygga många konflikter, och kanske göra att fler klarar av att gå kvar i en vanlig klass istället för att söka sig till specialklasser eller i värsta fall stanna hemma. Återigen, de lösningar som gynnar barn med NPF är bra för alla barn. 

Detta är dyra lösningar, men man behöver inte vara ekonom för att räkna ut vad slutresultatet blir om man inget gör. Varje ungdom som misslyckas med skolan är en enorm kostnad för samhället. Både stat och kommun tjänar ekonomiskt på att lägga pengar på en tidig intervention, för att inte tala om vad det innebär i minskat mänskligt lidande. 

Slutligen behöver förstås även BUP ökade resurser för att ta emot och hjälpa alla barn och deras föräldrar, men då det inte är något som kommunen kan påverka så låter jag den frågan bero till en annan insändare.