Bygg fler vindkraftverk – varför bara 1101 – på alla höjder där det blåser. Gör kraftverksdammar av alla sjöar och älvar med strömmande vatten. Bryt mineraler ur marken överallt där de hittas.
Se där ett bra recept på hur man förvaltar en koloni. Men är detta vad norrbottningarna tänkt ge i arv till sina efterkommande? Jag tror inte det. Dessutom, om allt redan är taget och bortfraktat, vad skall vi i så fall med en ny Botniabana till?
Jag har ingen färdig lösning för Norrbottens framtid. Men jag är övertygad om att kalhyggen med sönderplogade marker och plantager liksom kalhuggna höjder med tusental snart gamla, rostande vindkraftverk inte är lösningen. Låt våra små öar med gammelskog stå kvar. Träden springer inte sin väg och skogen kan när som helst börja brukas igen om det verkligen skulle behövas. Samma gäller för mineraler i jorden på känsliga platser. Lämna marken ifred, så att våra efterkommande inte tvingas leva bland övergivna gruvor som läcker gifter i hundratals år. Låt våra sista strömmande vatten vara kvar. Vi behöver inte fler kraftverksdammar med förstörda stränder i Norrbotten.
Vi vill inte förvaltas som en koloni. Fritt ur hjärtat.