Frågan om Lillpiteälvens framtid har ventilerats i ett antal insändare och debattartiklar under det senaste halvåret. Det är redan känt att styrelsen för Lillpite kraft för tillfället förordar en utrivning av kraftverken baserat på bolagets ekonomiska status. Styrelsen är dock beredd att ändra denna inställning ifall de ekonomiska förutsättningarna förändras. En samrådsprocess om älvens framtid har dock dragits igång.
Den här texten syftar till att på ett överskådligt vis bringa lite klarhet för utomstående kring de olika perspektiv som ligger bakom frågan, samt försöka se framåt utifrån älvens förutsättningar och lokalsamhällets nytta.
Läs även: "Kraftverken ska rivas"
Läs även: "Han välkomnar rivningen"
Läs även: "Kraftverken kan rivas om två år"
Det finns två huvudsakliga ståndpunkter i frågan om Lillpiteälven. Den ena innebär att man vill bevara kraftverken och den el som produceras. Företrädare för den gruppen framför en mängd olika argument. Dels strikt näringsmässiga. Dammarna finns där. Dessa har kostat stora summor pengar, man hoppas och vill kunna uppnå lönsamhet nångång.
Det uttrycks också farhågor kring att älven skulle få så låg vattenföring att älvens nuvarande flöde kraftigt skulle försämras om dammarna revs. Vattenspegeln inne i byn skulle tillexempel förändras.
Den andra åsikten i frågan siktar på en skyndsam utrivning av dammarna. Bakom denna åsikt finns personer som ser en möjlighet att skapa ett rekreations och sportfiskevatten av rang med tillhörande kringverksamheter. Ur ett biologiskt perspektiv finns förutsättningarna där i form av stationär öring, förekomst av flodpärlmussla högre upp i systemet samt ett bestånd av harr. Det har även dokumenterats försök till laxvandring så sent som under 1990-talet. Dammen i byn, som saknar fiskvägar, omöjliggjorde dock vidare vandring.
En rivning av dammarna skulle ge fisken de förutsättningar som krävs för att bestånden ska kunna utvecklas och tryggas. Det är dock inte bara sportfiskare som förfäktar den här åsikten. Här finns även personer som ser en utrivning som ett lyft för den biologiska mångfalden i stort, vilket på sikt skulle skapa en mer hållbar älvdal.
Som vi kan konstatera så handlar frågan om kraftverkens vara eller inte vara om olika perspektiv på älven som resurs för samhället.
Resursutnyttjande av mark och vatten har i alla tider väckt känslor, där trätor gått till tinget för att där bli reglerade. Detta kan vi läsa om i arkiven. Det är också i sammanhanget viktigt att påpeka att resursutnyttjande varierar över tid. Det som var ett klokt och gångbart utnyttjande under en tidsperiod kanske inte är det nu. Förändringar i resursutnyttjande brukar föregås av förändringar i relativa priser. Om en verksamhet blir olönsam, så ersätts den med en annan mer gångbar utifrån de förutsättningar som finns. Detta resonemang äger tydlig relevans vad avser just Lillpite kraft. Verksamheten saknar ekonomisk bärkraft, och har så gjort under lång tid. Från start till år 1999 har bolaget gått 2,5 miljoner i förlust. Denna trend har bolaget inte lyckats bryta fram till dags dato, vilket bland annat fått tillföljd att man inte påbörjat arbetet med fiskvägar, något som uttryckligen angavs i villkoren. Således. Det är kanske dags för ett annorlunda resursutnyttjande?
Vi menar att Lillpite älvdal besitter ett gyllene tillfälle att ersätta dagens vattenkraftsproduktion med ett nytt resursutnyttjande, som bättre svarar upp mot nutidens krav på hållbarhet och god miljö.
Natur och fisketurism ökar stort i landet . Enligt Havs- och vattenmyndigheten (HaV) var fritidsfiskets sammantagna utgifter i form av redskap, fiskekort, resor, fiskeguider, mat och logi under 2016 var cirka 1,8 miljarder kronor. Det totala antalet fiskedagar som bedrevs i sjöar och vattendrag under 2016 var 6,9 miljoner.
Med en klok lokal förvaltning finns goda möjligheter att generera inkomster för det omkringliggande lokalsamhället efter Lillpiteälven.
Oreglerade vattendrag är en bristvara i Sverige idag. Människor är beredda att betala en slant för att besöka ett sådant vattendrag och kanske, om dom har skickligheten, kunna fånga en nystigen, vild, havsöring. De ovan redovisade siffrorna från HaV talar i den riktningen.
Småskalig vattenkraft, till vilken kraftverken i Lillpiteälven räknas, skadar den biologiska mångfalden och hindrar fisk och andra vattendjur i deras naturliga vandringar, vilket långsamt utarmar de naturliga bestånd som finns kvar. Ska detta verkligen bytas mot en låg årlig elproduktion, som är så ringa att den inte behövs? Särskilt med tanke på att vi producerar mer el än vi gör av med sett på makronivå?
För att nyansera resonemanget en aning bör det påpekas att den storskaliga vattenkraften (läs Luleälv) är nödvändig för vårt moderna samhälle som läget ser ut idag. Den småskaliga vattenkraften är det inte. Dessa vattendrag förtjänar att släppas fria, och därigenom ge lokalsamhället ett nytt fönster av resursutnyttjande som kan bidra till den framtida utvecklingen,
Häri lligger framtiden för Lillpiteälven.
Björn Rönnkvist
genom Lillpiteälvsgruppen