Piteå-Tidningen hade en artikel den 8 juli 2020 som handlade om att ”isbrytarna riskerar haveri” och att nya behövs. Man kan ju inte undgå att undra varför man tänker köpa nya för cirka 7 miljarder för att det börjar saknas delar till de vi har på grund av att de är för gamla. Det handlar i första hand om Atle, Frej och Ymer som bör bytas ut.
Med de kostnaderna som nya isbrytare medför kan man fråga sig om det inte är bättre att skaffa reservdelar eller tillverka nya, i stället för att beställa tre isbrytare för cirka 10 miljarder. Isbrytarna Oden och Ale också kanske också behöver bytas ut. Priset väntas bli mellan 1,3 till 2,1 miljarder per fartyg, beroende hur stor besättningen blir per båt.
Isbrytarna ska leva upp till svenska miljökrav och ska på sikt kunna drivas fossilfritt, och då vet vi att det blir dyrt. Det finns de som förespråkar att de ska kunna drivas med metanol. Fartygen har så stora volymer och vikter, att det i dag inte är möjligt att driva dem med batterier.
Sjöfartsverket har påpekat att isbrytarna behöver bytas ut, men i dag finns inga politiska beslut om inköp och finansiering.
Med tanke på kostnaderna som coronapandemin medfört till statskassan bör nog beställningen av de nya isbrytarna skjutas på framtiden. Man bör i stället se till att det finns reservdelar till fartygen ett antal år framöver.