REPLIK
Med anledning av insändaren "Utvisa den som begår brott" (23/12).
”Kenneth Strömberg, Luleå” raljerar över det svenska rättssystemet och om ett stort antal utländska brottslingar som dömts till utvisning på grund av brott i Sverige – men ändå är kvar här. Strömberg föreslår att aktuell ”lagstiftning måste ändras”, så att utvisning i fråga skall kunna verkställas.
Han nämner de hinder för verkställighet som råder i vårt rättssamhälle (utsätts för våld och tortyr i hemlandet) och att dessa brottslingar skall ”skickas tillbaka till sitt hemland och få den bestraffning som där råder”, men verkar uppenbart okunnig om (eller ovillig att beskriva) verkligheten och de praktiska problem som i sådant fall blir aktuella.
Det är naturligtvis rimligt att Sverige utvisar vissa grova brottslingar efter avtjänat straff. Om man inte är svensk medborgare så har man rimligen förverkat rätten att få vistas här, så mycket kan man hålla med Strömberg om, men ….
I en rättsstat är dock tanken att alla medborgare ska vara lika mycket värda oavsett hur vi ser ut eller hur mycket pengar vi har. Det går inte heller att utvisa människor utan att ha någonstans att utvisa dem till.
En individ kan inte utvisas till ett land där det råder fullskaligt krig. Dels är det kanske en aning elakt att skicka en småtjuv till avrättning, dels om att man också skulle riskera livet på den personal som ska sköta utvisandet. Tilläggas kan att i ett land i krig fungerar knappast mottagningssystemet
Vidare kan det föreligga hinder att utvisa en person till ett land som vägrar ta emot sina medborgare eller vissa av dem, till exempel för Somalia, Iran och – åtminstone tidigare – Etiopien och Eritrea. Om landet inte vill kännas vid sina medborgare så kommer de heller inte att släppas in i landet. Utvisningblir då omöjlig.
Hur var det då med Strömbergs förslag om att fängelsetiden borde spenderas i annat land? Ja, det låter kanske bra att Sverige slipper betala för fängelsetiden, men inte heller det är så enkelt och smart. Bara för att en gärning är brottslig i Sverige så behöver det inte betyda att den är det i ett annat land.
Skulle vi införa ett sådant system – vilket är praktiskt omöjligt eftersom det bygger på att mottagandeland är villigt att hålla människor i förvar åt oss på dess bekostnad – så finns också risken att individen helt skulle slippa undan straff.
Om en person begår en våldtäkt i Sverige så vore det väl väldigt dumt om den slapp undan straff för att handlingen inte definieras som våldtäkt – där kvinnors rättigheter väger lättare än här?