Producentansvaret måste tas på allvar!

17 avfallsaktörer i Norrbotten–Västerbotten menar att producenterna slingrar sig ur kraven på bostadsnära insamling – och skjuter över ansvaret på konsumenter och kommuner.

Många tar sig visserligen till återvinningscentralen, men mycket hamnar fel eftersom förpackningsindustrin inte tar sitt ansvar, menar företrädare för 17 kommuner. (Arkivbild)

Många tar sig visserligen till återvinningscentralen, men mycket hamnar fel eftersom förpackningsindustrin inte tar sitt ansvar, menar företrädare för 17 kommuner. (Arkivbild)

Foto: Ylva Forslund

Insändare2020-01-27 14:30
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.

25 år efter införandet av producentansvaret för förpackningar och tidningar ser vi att det inte blev som det var tänkt. Många tar sig förvisso till återvinningsstationerna (ÅVS), men producenterna lyckas sällan tömma i tid. I inlandet lyser dessutom ÅVS med sin frånvaro på många platser. Återvinningsbart material slängs också i restavfallet (1/3 av en genomsnittlig soppåse består av förpackningar och tidningar).

Med start 2021 ska producenterna enligt lag i stället ordna insamling nära konsumenterna. 2025 ska alla ha möjlighet att lämna förpackningar och tidningar där de bor. För oss i norra Sverige är det viktigt med ett välfungerande, bostadsnära insamlingssystem som möter de lokala utmaningarna:

Ökad återvinning trots stora avstånd. Vi är 17 kommuner som präglas av stora avstånd. En bostadsnära insamling är angeläget både i stad och på landsbygd; mängden felsorterade förpackningar kan minska med 20–30 procent och tidningar med 25 procent.

Ett samordnat system av miljöskäl. Just nu utvecklas två system parallellt: kommunernas bostadsnära och producenternas ute på stan’. Förpackningsindustrins system bör i stället samordnas med det kommunala ansvaret för hämtning av rest- och matavfall. 

Ekonomisk täckning för hela insamlingssystemet. Producenterna ska ta fullt kostnadsansvar för ett samordnat insamlingssystem för alla fem materialslag. I dag är ersättningen densamma för varje kommun, men här i Norrland täcks inte kostnaderna på grund av avstånden. 

Tar då producenterna sitt ansvar i norra Sverige? Knappast. Trots att det saknas nationell statistik för tidningsåtervinning, lutar de sig mot påstått hög återvinning för att krångla sig ur regelverket. Den faktiska återvinningsgraden är oklar, eftersom pappersproducenterna vägrar lämna ut uppgifter. 

Om producenternas statistik är höljd i dunkel, är siffrorna från Avfall Sverige desto klarare: 40 000 ton tidningar hamnar nu i soppåsen och går till energiåtervinning, svenska hushåll har sedan producentansvaret infördes 1994 betalat 20 miljarder kronor för felsorterade förpackningar och tidningar, samtidigt som kommunerna gratis har upplåtit mark för ÅVS till ett värde av 48 miljoner kronor – varje år i 25 år.

Det finns en enorm besparings-, miljö- och bekvämlighetspotential i en förändring. Nu är det dags att producenterna axlar sitt ansvar och ordnar den bostadsnära insamling som lagen kräver i hela landet.