Alla lokalpolitiker har ett stort ansvar för skolan och för att den ska hålla så hög kvalitet som möjligt. Det gäller även i kommunerna i Norrbotten.
Att prioritera skola i allmänhet och undervisning i synnerhet, kan innebära att något annat måste stå tillbaka. Vi i Lärarnas Riksförbund uppmanar er som lokala politiker i länets kommuner att våga göra just den prioriteringen.
Ni måste visa i handling att ni förstår att skolans viktigaste resurs är lärarna. I tider av lärarbrist är det viktigt att ni har en plan för hur alla elever ska kunna undervisas av behöriga och legitimerade lärare.
Under läsåret 17/18 minskade andelen behöriga lärare i 9 av länets 15 kommuner jämfört med läsåret 16/17. I vissa kommuner är andelen behöriga lärare nere i nästan 50 procent (Arvidsjaur, Gällivare, Pajala) Sämst är dock Överkalix med 47 procent.
De kommuner som ännu inte drabbats lika hårt måste även de se till att satsa på lärarna. Hur värdesätter och behåller man de legitimerade lärare som tvingas handleda och betygssätta åt sina obehöriga kollegor parallellt med att ansvara för sina egna elevgrupper?
Det finns inga genvägar utan det krävs satsningar på konkurrenskraftiga lärarlöner och attraktiv arbetsmiljö så att fokus kan ligga på undervisningen och uppgifter som är direkt relaterade till denna.
Staten bidrar årligen till höjda lärarlöner, men det innebär på intet sätt att den lönemässiga uppvärderingen av läraryrket är färdig för det.
För att kunna locka tillbaka de som lämnat yrket, behålla de yrkesverksamma och få fler att vilja bli lärare måste samtliga kommuner ta sitt ansvar. Ska lärare återigen få en livslön som gör lärarutbildningen till en investering som gör det mödan värt att utbilda sig så måste uppvärderingen av lärarlönerna fortsätta.
I Norrbotten hamnade löneutfallet för de flesta av kommunerna på mellan 2 och 3 procent i genomsnitt i lönerevisionen för 2018. Den kommun som sticker ut i negativ bemärkelse är Överkalix på 1,9 procent.
En enda kommun i länet har satsat mer på lärarna och det är Kalix med 4,2 procent. Detta är helt nödvändigt utifrån att man där under många år har tappat i löneutveckling jämfört med andra yrkesgrupper med långa universitetsutbildningar. Det kommer troligen att behövas liknande siffror under hela avtalsperioden för att komma ikapp.
För huvuddelen av kommunerna i länet är utfallet dock långt sämre än i Gnosjö där förbundets medlemmar fått en löneökning på 5,1 procent i snitt. Där ligger medellöner för lärare ändå redan relativt sett till andra kommuner ganska högt och hamnar på en 25:e plats i ranking.
Det är sådana siffror som i Gnosjö vi skulle behöva se i hela landet för att öka attraktiviteten i läraryrket.
Arbetsbelastningsfrågan är minst lika viktig för att skapa ett attraktivt läraryrke.
Lärare är oftare än många andra yrkesgrupper sjukskrivna på grund av stress. Det är därför avgörande att kommunen ser till att lärarna får avlastning så att de kan fokusera på sitt huvuduppdrag.
Det kan innebära att man behöver anställa andra yrkeskategorier som kan avlasta och komplettera lärarna utan att detta dränerar resurserna för undervisningen.
För att stötta skolorna med arbetet att öka likvärdigheten är det viktigt att pengarna till skolan fördelas så att skolorna med de största behoven får mer resurser.
När kommunen fördelar resurserna efter socioekonomiska behov till de egna skolorna ska detta som regel också ske med skolpengen till friskolorna.
Tillsammans kan vi åstadkomma den bästa skolan och vi har många förslag hur skolan i länets kommuner skulle kunna förbättras. Vi ser därmed fram emot ett gott samarbete om skolan under den kommande mandatperioden!