Under år 2020 ska alla länder redovisa till FN om man uppnått målen att skydda 17 procent av sina land- och vattenområden. Mål som FN avser att höja till 30 procent i framtiden.
För någon vecka sen fick jag Norra Skogs tidskrift Skogsmagasinet där man i en artikel redogör för resultatet från vissa av Europas länder. Av artikeln framgår att exempelvis Tyskland, skyddar 37 procent av sina land- och vattenområden men att Sverige endast skyddar 14,5 procent.
Den stora skillnaden beror inte på att vi är sämre än andra utan beror på skillnader i beräkningsmetoder.
Nu har Lantbrukarnas riksförbund (LRF) låtit Metria utföra en beräkning för att se vad händer om vi i Sverige tillåts använda samma beräkningsmetoder som till exempel Tyskland.
Då visar det sig att vid lika förutsättningar är Sveriges andel av skyddad natur 58 procent i stället för redovisade 14,5 procent. Sverige uppfyller alltså redan nu FN:s krav. Både nuvarande och kommande. Om vi får använda samma måttstock avancerar Sverige från sämst i klassen till bäst.
Om Sverige håller fast vid redovisningen ökar kraven på mer skydd och på sikt drabbas vår förmåga att försörja skogsindustrin med egen råvara. Av princip anser jag att lika spelregler ska gälla i alla länder för redovisning av naturskydd. Inom idrotten är detta synsätt helt accepterat. Man har lika vikt på kulan i kulstötning.
Inom Piteå kommun har vi två pappersbruk, två stora sågverk samt en större trähusfabrik som kommer att påverkas negativt om förslaget blir verklighet. Någon kritik mot den föreslagna redovisningen från något av riksdagens partier eller vår kommunledning verkar inte finnas. Kanske har jag missat detta i så fall.
Jag anser att kommunalråden, tillsammans med politiker i andra skogskommuner, skyndsamt bör uppvakta regeringen i frågan om man värnar skogsindustrin. Att den här redovisningen har kommit så här långt, tror jag, beror på att det numer inte finns någon koppling mellan arbetaren och Socialdemokratin eller mellan bonden och Centerpartiet. Partierna verkar även sakna ett genuint intresse för industrins villkor.
Men som det heter; Man saknar inte kon förrän båset är tomt.