Piteå har på kort tid fått tre nya höghus: det ovala Stadstornet, Kust hotell och spa och det nu under uppförande i kvarteret Tallen vid bussparkeringen.
.
Det förstnämnda är, vid jämförelse, ett smycke och en prydnad för staden. Kustdäremot leder tanken till en övergiven gruvlave i en fjärran öde trakt och sprider dysterhet omkring sig.
Husen i kvarteret Tallen skulle man i förstone kunna tro är utslag av skämtlynne, men är nog i själva verket uttryck för otyglad profitjakt. Den som därvid släppt tyglarna är Piteå kommuns samhällsbyggnadsnämnd och -förvaltning.
.
Kust och husen i kvarteret Tallen förfular stadsmiljön genom sin höjd och utformning (inkluderat materialval och färgsättning).
Ansvaret för detta vilar tyngst på samhällsbyggnadsnämnden med sin förvaltning. Den har, enligt min mening, inte fullgjort sin uppgift enligt plan- och bygglagen att planlägga med hänsyn till kulturvärdena och med främjande av en estetiskt tilltalande utformning av bebyggelsen.
Sannolikt har detta sin grund i en missriktad ambition att vara ”företagarvänlig”, beroende på den vitt spridda feluppfattningen att det är kommunens uppgift.
.
Det vi i Piteå bofasta får söka tröst i är att vi ganska snart blir avtrubbade genom tillvänjning och slutar reagera. Det blir i huvudsak stadens nya och tillfälliga besökare som kommer att, förvånat och bekymrat, skaka på sina huvuden.
.
Ett näraliggande exempel på de bofastas avtrubbning genom tillvänjning har vi för övrigt i Piteå stadskyrka, med sin klockstapel.
Klocktornet, med sina ondskefullt aggressiva, spjutlika och spetsiga former kan inte vara ritat och konstruerat av någon annan än Satan själv.
Att han ville ha ett näste nära inpå kyrkan är förståeligt. Piteås borgare och prästerskap har dock sedan länge avtrubbats genom tillvänjning och de två husen – Guds och hin håles – samsas sida vid sida utan att någon bryr sig.