Nu närmar det sig med stormsteg, en riktigt härlig fotbollshelg där människor från alla världens hörn anländer till vår vackra stad. Förhoppningar, glädje och upplevelser får avnjutas under varma sommardagar och en ljuvlig midnattssol.
Men, för det finns alltid ett men, så finns det föräldrar som under denna helg jobbar mer eller mindre dygnet runt, framförallt om man som vår familj har fler än ett spelande barn. Förutom ett vanligt arbete ska pusslet lösas med minst nio matcher för barnen samt arbetspass däremellan som i vårt fall uppgår till 26 timmar ideell arbetskraft – ett pussel som helt enkelt inte går ihop och resulterar i att barnen får spela många av matcherna utan sina föräldrar på plats.
Förstå mig rätt, jag blir också lycklig av de glada och upprymda barnen under paraden, de olika språken som talas i affären, pulsen i staden och glädjen vid fotbollsplanerna. Jag ställer gärna upp för mina barn och det gör mig glad att de är med i ett idrottssammanhang där de får lära sig så mycket mer än bara fotboll. Jag har stor respekt för tränarna som lägger ned tid på mina barn året om, vilket jag är väl medveten om.
Men Sveriges andra största fotbollsturnering har ett pris, för den ideella arbetskraften.