Det finns en övertro i Sverige att byter man ut fungerande människor på ledande eller utsatta positioner som inte visar förväntade kalkylerade resultat då skall vederbörande bort till vilket pris som helst i avgångsvederlag och mänsklig uppgivenhet. Annars har inte styrelsen gjort sitt jobb, sen kan man som ledamot i styrelsen undvika besvärande frågor om uppsägningen hänvisa till kollektiva beslut som tagits och sekretess.Vi ser det här just nu i Luleå hockey, Stefan "Skuggan" Nilsson, en profil som hela sitt liv ägnat sin tid åt hockeyn, som en livsgärning, hängas ut som en del av ej uppnådda förväntade resultat, en man med ett gediget kunnande känner till allt och alla inom svensk SHL.
Har man så stora överskott i sin klubbkassa att man kan köpa ut folk för 2 och 3 miljoner vore det klädsamt att hellre skänka pengarna till välgörenhet i någon form, det skulle den penningstinna hockeyn må bra av.
En liknande situation ser vi nu i Piteå kommun rullas upp framför våra ögon. En kommunchef som inte längre anses fylla kriteriet att tillmötesgå valda politiker, då köper man ut vederbörande och belastar en redan ansträngd kommunkassa. Tanken som uppstår för en vanlig medborgare är att det här är långt utanför ramarna vad som anses ekonomiskt hållbart.
Om ni som politiker anser att kommunen har råd med avgångsvederlaget till kommunchefen och att pengarna inte skall gå till medborgarnas väl och ve, skänk då pengarna till välgörenhet så kanske ni kan återupprätta någon form av heder.