Nyligen dog den palestinske fången Bassam al-Sayeh (47) från Nablus på det ockuperade Västbanken i israeliskt fängelse.
Han hade länge dragits med skelettcancer och utvecklade under tiden i fängelset genom försummad behandling även leukemi, hjärtsvikt och lunginflammation som till sist tog hans liv.
Fallet al-Sayeh är inte unikt. Tidigare i år har Fares Mohammed Baroud (51) från Gaza dött efter bristande vård och Nasser Majed Taqatqah (31) från Bethlehem avled efter förvaring i isoleringscell, mycket troligt torterad. Fångarna hade alldeles före sin död hastigt fraktats till al-Ramlakliniken – bland fångarna kallad ”slakthuset” – innan de avled. Runt 150 andra fångar med kroniska hälsoproblem riskerar samma öde.
De israeliska myndigheterna har framför allt det senaste året satt i system att göra de palestinska fångarnas liv i fängelse extra påfrestande.
Minskade matportioner, minskad tillgång till telefoni och annan kontakt med yttervärlden, färre besök av anhöriga och, som sagt, utebliven medicinsk vård hoppas man antagligen skall avskräcka palestinier från att protestera mot ockupationen. Antagligen tror man fel.